Vad spelar det för roll om det är vatten i falukorven?

Lisa Magnusson om mat-elitism

Ni vet den där andra kvällstidningen, den som tror att alla tanter med blont kort hår och glasögon är Wanja Lundby Wedin och därför publicerar en artikel där de hoppat på en helt vanlig kvinna och krävt henne på svar om hennes deklaration (haha otroligt roligt, det där)? Den tidningen publicerade häromdagen ett debattinlägg av författaren Unni Drougge där hon gick till storms mot matelitismen. Viktigaste är väl gemenskapen vid bordet, inte om man äter fiskpinnar, röt Unni Drougge.

Äntligen ett ord i rättan tid, sade jag till mig själv, för ja, jag har tydligen kommit i den åldern då man börjar säga saker som äntligen ett ord i rättan tid.

Jag har själv tänkt ett bra tag att jag borde skriva nåt om mathysterin. Näe, jag tycker inte heller att det är vettigt med livsmedel som lakas ur näringsmässigt av onödiga tillsatser. Men det vilar något väldigt patetiskt över den där renhetskulten, jakten på det orörda, oförstöra, äkta. Och vad spelar det egentligen för roll om det är vatten i falukorven? En falukorv skall inte vara kompakt och köttig. Då skulle det ju inte vara falukorv längre. Men det skiter matelitisterna i. Det här förfasandet över fiskpinnefusk och brödbåg och jag vet inte allt handlar nämligen inte om hur det smakar utan om något helt annat.

Mats-Eric Nilsson är nog den mest indignerade av alla matgapare. Jag har läst hans bok "Den hemlige kocken" och det är ingen hejd på hans föraktfulla äckel över vanlig billig industrimat och folk som är dumma nog att köpa den - det vill säga alla svennebananer som inte har obegränsat med tid och pengar. Men det där att tillsatser och massproduktion skulle vara av ondo bygger ju på en raktigenom känslomässig idé om att naturliga ingredienser är bra, syntetiska ingredienser är dåligt. Det har inte med maten i sig att göra egentligen, utan matupplevelsen och drömmarna vi laddar den med.

Vi lever i en kultur där mat är förknippad med så mycket ångest, vare sig det handlar om livsfarliga cancerogena chips eller småbrudar som svälter sig eller mammor och pappor som går runt med dåligt samvete för att de inte har möjlighet att laga bra och näringsriktig mat från grunden sådär som man skall. Då tycker jag att det är snålt av förment matälskande petimätrar som Mats-Eric Nilsson att ta ifrån folk också den enklaste av njutningar, det vill säga den att det smakar gott.

Nej, köttbullarna är äckliga, ryter Mats-Eric Nilsson, de är falska och fulla av skit!

Men åk ut till landsbygden då, Mats-Eric, och sätt dig i knäet på en präktig äkta matmora på nån gammal gård, låt henne handplocka sin finaste kossa och omsorgsfullt slakta och stycka den och mala färsen i en urgammal kvarn för att sedan med största kärlek trilla otroligt GENUINA köttbullar till dig. Gör det. Och lämna oss andra ifred för dina moralistiska anfäktelser.

Lisa Magnusson, 27, skriver krönikor för Aftonbladets Debatt-sajt.

Läs hennes blogg här.

Följ ämnen i artikeln