Inga fler utredningar – vi kräver ett förbud
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-08-10
Djurrättsalliansen: Minkuppfödningen har brutit mot djurskyddslagen i tjugo års tid
I november i år kommer 1,2 miljoner minkar att gasas ihjäl. Hur de har levt innan de dödades vet både vi och alla som har sett våra bilder från svenska pälsfarmer. Djurrättsalliansen har under drygt ett års tid dokumenterat förhållandena på tjugo procent av samtliga minkfarmer i Sverige. Materialet vittnar om grova överträdelser av djurskyddslagen.
Minkar som i naturligt tillstånd skulle rört sig över flera kilometer per dag, simmat, klättrat och jagat tvingas bo i extremt små gallerburar utan någon som helst stimulans. Vi har dokumenterat stora sår- och bitskador, kannibalism, trängsel, smuts och döda djur i burarna. Vi har även dokumenterat olaglig kadaver- och gödselhantering på en majoritet av farmerna.
Enligt § 2 djurskyddslagen ska djur skyddas mot onödigt lidande och enligt § 4 ska de ha rätt att utöva sitt naturliga beteende. Ändå tillåts minkuppfödning i Jordbruksverkets föreskrifter.
Djurskyddsinspektioner kan endast reglera detaljer i uppfödningen – som att anmärka på att djuren inte får tillräckligt med mat – men de har svårt att agera utifrån djurskyddslagen. Verksamheten, föreskrifterna och lagen går inte ihop. Därför är frågan om minkuppfödning inte längre ett fall för djurskyddsinspektörer eller polisen, det är ett fall för politikerna.
Sedan vårt avslöjande om hur minkarna har det på svenska farmer gick ut i media den nionde augusti har oppositionen lovat att förbjuda minkuppfödning om de kommer till makten. Från den borgerliga alliansen har vi inte hört några liknande tongångar. Jordbruksministern och övriga företrädare för Centerpartiet är dock rörande överens om att djurskyddslagen ska följas. Men vad vill de då – i handling – göra åt att den faktiskt inte efterlevs? Flera företrädare för Alliansen har hänvisat till den översyn av djurskyddslagen som utredare Eva Eriksson just nu arbetar med, med andemeningen att ingenting kan göras i pälsfrågan förrän resultatet av den presenteras. Detta är inget annat än en undanmanöver: i utredningens direktiv finns inte ens pälsfrågan med.
Minkuppfödningen har brutit mot djurskyddslagen i över tjugo års tid och det finns inte tid för en till utredning. Om politikerna dessutom inte tar underlaget de beställt på allvar framstår en utredning som en billig dimridå för att slippa stöta sig med ekonomiska intressen.
Samma utredare, Eva Eriksson, har nämligen redan gett minknäringen en tidsfrist. I den statliga pälsdjursnäringsutredningen från 2003 kom hon till följande slutsats: ”Vi anser sammantaget att indikationerna om att 4 § djurskyddslagen inte är uppfylld bör ha upphört till slutet av 2010. Om så inte har skett bör minknäringen helt eller delvis läggas ner.”
Framför allt betonade utredningen att frekvensen av stereotypa beteenden måste minska rejält.
Vi kan konstatera att ingenting har hänt inom svensk pälsindustri de senaste sju åren för att förbättra för minkarna.Förutom våra bilder och bevismaterial finns även andra studier som pekar på samma sak. Under vintern 2010 genomförde Lena Lidfors och Helene Axelsson från SLU en studie – med stöd av pälsindustrin – där de flesta av minkarna fick tillgång till olika berikningsmaterial. 73 procent av de djuren uppvisade stereotypier. Det är mycket höga siffror som tydligt visar att utredningens krav inte har uppnåtts.
Tiden är ute för pälsindustrin. Medvetandet höjs i samhället och de enda som har behov av en päls är djuren själva. Sedan den statliga pälsdjursnäringsutredningen presenterade sitt betänkande 2003 har över åtta miljoner minkar tvingats genomlida sina korta liv i trånga gallerburar, under de förhållanden som våra bilder visar. Nu förväntar vi oss att den här frågan finns med i alla parties valplattform. Att som politiker tillsätta eller hänvisa till ytterligare en utredning efter idag, när alla kort ligger på bordet - är detsamma som att uppmana till brott mot djurskyddslagen. Det är också att döma ytterligare miljoner djur till ett liv i misär.
Lina Flyrén
Malin Gustafsson
Talespersoner Djurrättsalliansen