Sveriges mest utsatta skolor ligger i glesbygd
Debattörerna: Ny granskning visar på en oroväckande utveckling
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2023-10-06 | Publicerad 2023-10-04
DEBATT. Grunden för en välfungerande demokrati läggs i en offentligt finansierad, obligatorisk grundskola med uppgift att fostra den autonoma, kritiskt tänkande medborgaren.
Skolans kompensatoriska uppdrag speglar den i Sverige djupt förankrade idén om att det är ett gemensamt ansvar att säkra att alla barn får samma möjligheter och resurser för att kunna forma sin egen framtid och bidra till samhällsutvecklingen.
Vi kan inte nog betona grundskolans roll för högre utbildning och forskning, men även för arbetsmarknaden.
Vi ser i Sverige nu en oroväckande utveckling. Läsförståelsen sjunker, vilket bekräftades av den senaste internationella studien Pirls, framför allt bland de socioekonomiskt redan utsatta.
Trots att ett ljus i mörkret kan anas, att läslusten bland unga nu tycks öka, så kvarstår – och ökar! – skillnaderna i resultat mellan resurssvaga och resursstarka barn och unga i Sverige.
Forskningen, huvudmännen och aktörer inom civilsamhället som verkar nära de mest utsatta vittnar om en utveckling där skillnaderna mellan skolorna ökar. Detta är också ett av huvudbudskapen i Skolverkets lägesbedömning för skolväsendet.
Regeringens nyliga satsningar för att stärka framför allt skolor som har svårare förutsättningar är välkomna steg i rätt riktning för att fler barn ska nå gymnasiebehörighet.
Samtidigt befinner sig många skolor i mindre orter, utanför storstadsregionerna, i ett alarmerande läge.
Stiftelsen Berättarministeriet lanserar nu en unik visualisering av skolor utifrån socioekonomiskt index. Enligt sammanställningen ligger de mest utsatta skolorna utanför större tätbebyggelse.
Glesbygden har en negativ trend med en större andel elever som går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet (15,1 procent) jämfört med större städer (14,3 procent) respektive storstadsregionerna (12,4 procent).
I matematik och naturvetenskap uppvisar elever i landsbygd lägre kunskapsresultat jämfört med elever i storstad – motsvarande upp till 1-2 års inlärning.
Det är ett tilltagande samhällsproblem som riskerar individens förutsättningar att kunna forma sin framtid som aktiv samhällsmedborgare. Det är också en utmaning för vår liberala demokrati.
Kreativt och kritiskt tänkande samt grundläggande läsförståelse är avgörande förmågor. En gedigen kunskapsbas är helt central. En likvärdig utbildning för alla barn är det mest effektiva vaccinet mot fattigdom, psykisk ohälsa, kriminalitet och risken för ett liv i utanförskap. Vi anar redan konsekvenserna av denna utveckling, och den tenderar att öka i intensitet.
Lärarbristen utgör ett av de tydligaste problemområdena. 3 av 10 personer med anställning som lärare i grundskolan saknar lärarexamen i dag.
I de tio svenska kommuner som har lägst lärarbehörighet – varav en majoritet är landsbygdskommuner – kan så många som sex av tio sakna behörighet.
Inte minst i glesbygd vittnar rektorer och huvudmän om stora svårigheter att rekrytera legitimerade och behöriga lärare, ens personal alls. Elever med de största behoven undervisas inte sällan av personal utan lärarexamen, detta visar all forskning och utvärdering.
Detta omöjliggör en likvärdig och kompensatorisk skola.
Lärare i glesbygden har sämre tillgång till strukturer som är centrala för den autonoma och kreativa lärarprofessionen, såsom lärosäten, fortbildning och erfarenhetsutbyte med andra lärare med liknande förutsättningar.
Kompetenshöjande insatser som utgår ifrån undervisningens behov för såväl nya som befintliga lärare är centralt i den starka samhällsförändring vi befinner oss i. Insatser som är anpassade specifikt för skolor med svåra förutsättningar är särskilt angeläget.
För att bryta den negativa utvecklingen – från glesbygd till storstad - måste vi investera så att en likvärdig utbildning är levande i hela landet.
Detta är inte bara en investering i barnens framtid, utan också i samhällets livskraft. Om vi misslyckas riskerar vi en trippel förlust: en kompetenskris, ett individuellt svek från det offentliga och en urholkning av vår demokratiska resiliens.
Vad kan vi göra givet utmaningarna redan i dag? Vi föreslår ett antal åtgärder på både nationell och lokal nivå:
- Staten måste ta huvudansvaret för finansiering, resursfördelning och likvärdighet i hela skolväsendet. Ett sektorsbidrag måste inrättas som i mycket större utsträckning än i dag omfördelar resurser efter behov. Det gäller såväl skolors socioekonomiska förutsättningar som var i landet de ligger och vilka övriga förutsättningar de har.
Härigenom måste också ett nationellt fokus riktas mot mindre orter och glesbygdens skolor som har en särskild problematik i dag. Regeringen bör tilldela Skolverket ett uppdrag att kartlägga dessa ytterligare. - Skapa reella och goda möjligheter till fortbildning för lärare som möter deras upplevda behov, oavsett kommun. Fortbildning för lärare är en långsiktig investering i skolans utveckling.
Därutöver måste det också finnas tillgång till praktiknära kompetensutveckling riktat till utsatta skolor i hela landet, med grund i forskning och beprövad erfarenhet för just dessa specifika förhållanden och behov. Specifika behov för specifika skolor med specifika förutsättningar behöver specifika insatser. - Öka investeringarna i läromedel. Det finns stora skillnader i tillgång till läromedel och många lärare lyfter att deras möjligheter att styra läromedelsvalen minskar. Lärares möjligheter att införskaffa beprövade och kvalitetssäkrade läromedel, såväl analoga som digitala, måste öka. Läsförståelse, kreativt och kritiskt tänkande är här grundbultar.
Regeringen har välkommet bromsat en ogenomtänkt introduktion av digitala verktyg i klassrummet. Ny, beprövad teknik kan däremot tillsammans med analoga läromedel stärka undervisingen och öka elevernas tillgång till demokratiska samhällsinstitutioner, inte minst i skolor långt från större städer.
Om Sverige framgångsrikt kan leverera utbildning på en både hög och likvärdig nivå löser vi flera sammanflätade utmaningar. Det fungerar som en katalysator för en jämlik samhällsutveckling och förbereder våra barn för att verka i och medverka till ett alltmer komplext samhällsbygge.
Även i mindre orter och glesbygd.
Dilsa Demirbag-Sten, generalsekreterare Berättarministeriet
Åsa Fahlén, Förbundsordförande Sveriges lärare
Johanna Jaara Åstrand, Förbundsordförande Sveriges lärare
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.