Sluta se barn som meningen med livet
Lisa Magnusson: Ungar fjäskar och manipulerar
Det sägs jämt att barnen är det bästa vi har, och jag fattar inte varför. Det finns ju få som kan vara så jävla jobbiga som folk under femton.
Och nu menar jag inte bara det där fullständigt självklara, som att många barn mest är gapiga och ohygienska. Utan också att de är korkade. Själviska och oartiga, ja elaka rentav.
Och ni mammor som tycker att jag har fel, nästa gång ni ser ett sånt där ”Är din chef psykopat?”-test i tidningen så prova att istället fylla i svaren som om de gällde ert barn. Resultatet kan kanske komma att förvåna er.
Här är några psycho-punkter från en gammal Aftonbladet-artikel som jag googlade fram:
Charmen riktas mot den han/hon tycker är intressant.
Kall, ibland rentav elak mot den han/hon inte har intresse av.
Manipulerande.
Vill vara i centrum.
Kontrollbehov.
Kan få vredesutbrott.
Det är CHECK, CHECK, CHECK hela vägen, eller hur? För ungar är inte bara goda och underbara. De är lika ofta små snoriga varelser som kastar snöbollar med grus i, som fjäskar och manipulerar, som drar hundar i svansen, som instinktivt känner vem i gruppen som är svagast och sedan leker med bytet på ett sätt som får lejon att framstå som dumlallande fånar. Och hörni föräldrar, kan ni fatta att det inte är charmigt när era små älsklingar springer runt och skriker saker som varför har den där gubben så stor näsa?
Det är en stor tragedi för oss alla att barnen ses som det finaste vi har, livets salt och alltings mening, att vi tvingar dem att bli svaret på våra egna oförlösta drömmar om lycka. För deras egen skull borde vi se dem för det de är istället för det vi önskar att de skulle vara. De är inte meningen med livet. De är mänskor bara, fast mindre och ofta väldigt mycket jobbigare.
Å andra sidan har de åtminstone vänligheten att inte plåga sin omgivning med ”gulliga” anekdoter om sina föräldrar.
Veckans bästa:
Kritikern Fredrik Strage insåg i efterhand att han gett filmen Arn ett alldeles för högt betyg. Därför ställde han sig utanför en biograf efter en av Arn-föreställningarna och bad den utströmmande publiken om ursäkt, erbjöd pengarna tillbaka till de som var missnöjda med filmen. Det är vad jag kallar att ta sitt journalistiska ansvar.
Veckans sämsta:
Varför är folk så korkade? Varför, varför, varför?