Kvinnliga läkareriskerar hälsan
Bristen på specialister i läkarkåren blir större, medan arbetsmiljön blir sämre. Sämst mår de kvinnliga läkarna. De har närmare fyra gånger högre sjukfrånvaro än sina manliga kollegor.
Dessutom tjänar en kvinnlig läkare mellan en och en och en halv miljon kronor mindre under ett yrkesliv.
Det skriver Birgitta Evengård och Inger Mossberg, båda överläkare vid universitetssjukhus, och välkomnar de kontroversiella skärpningarna av jämställdhetslagen.
ARBETSMILJÖNI offentligfinansierad sjukvård har de senaste åren försämrats dramatiskt. Det har nu börjat märkas på specialistbrist inom allt fler specialiteter. Allt talar för att den kommer att tillta de närmaste åren. Narkosläkarna har nyligen chockerats över studieresultat som visar en medellivslängd på 64 år. Man tror att orsaken är kronisk stress, men mer forskning behövs.
Men, återigen var inte statistiken könsuppdelad så vi vet inte om någon könsskillnad finns. Trots lag om att könsuppdela offentlig statistik görs det alltför sällan. När det görs märks stundtals remarkabla effekter på kvinnors hälsa. Kvinnors kroppar och psyken betalar sitt pris för en rigid maktstruktur som finns inom svensk sjukvård och akademisk miljö på universitetssjukhusen.
Det har debatterats i riksdagen om regeringens proposition 1999/2000:143, Ändringar i jämställdhetslagen m m. Det är intressant att notera hur kvinnliga arbetsgivare samlar sig till angrepp, ex GP 00-06-10 (kvinnliga chefer från Saf), senast i DN 00-09-30, då sex höga kvinnliga chefer vid statliga myndigheter - alla ledamöter i Arbetsgivarverkets styrelse - anser att delar av propositionen är lurendrejeri. "Den går helt på tvärs mot dagens sätt att föra löneförhandlingar och sätta löner; utifrån centrala avtal som bara anger mycket generella regler och ramar och som avsätter stor frihet för lokala parter." En frihet som gör att skillnaderna i lön mellan kvinnliga och manliga läkare ökar; vad är en sådan frihet värd?
VI, offentliganställda akademiker som inte är med om att sätta löner, önskar här bidra till debatten från en annan horisont. Det är nämligen vi som under en livstid tjänar mellan en och en och en halv miljon kronor mindre än en manlig kollega med samma kompetens och erfarenhet. Vi kan inte förstå varför.
I rapporten "Hur ska läkarna räcka till?" pekar Stockholms läns landstings revisorer på att radikala åtgärder behöver vidtas omgående för att sjukvården ska fungera. Det finns ingen anledning att tro att Sveriges övriga landsting fungerar bättre.
"En kraftig uppgång av läkarnas sjukfrånvaro har ägt rum mellan 1997 och 1999 (40 procent). Förra året motsvarade sjukfrånvaron cirka 250 heltidsarbetande läkare."
Revisorerna har följt svensk lag och uppdelat statistiken efter kön, och då visar sig något anmärkningsvärt. Störst skillnad är det mellan könen på universitetssjukhusen. Inom sjukhusen hade kvinnorna närmare fyra gånger högre sjukfrånvaro än sina manliga kollegor.
Att kvinnliga läkare på universitetssjukhusen har en mer utsatt position är inte att förvånas över; den manliga dominansen på medicinsk fakultet har senaste året synliggjorts i media och effekterna av den ser vi nu bland annat i sjukskrivningsstatistiken hos de kliniska forskarna.
KVINNORSHÖGA andel av arbetsrelaterad ohälsa är inget individproblem utan konsekvensen av ett strukturproblem. Det handlar om en ojämställd struktur, dvs ett länge eftersatt miljöarbete. Det är arbetsgivarna som inte har utplånat löneskillnaderna mellan könen ens inom ett yrke som läkaryrket där arbetsvärdering är odiskutabel. I propositionen står: "Arbetsgivaren skall varje år upprätta en handlingsplan för jämställda löner med redovisning av resultatet av kartläggningen och analysen." "Syftet med lönekartläggningen och analysen skall vara att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män."
För oss kvinnliga läkare är detta som ljuv musik i våra öron; det låter som om arbetsgivarna faktiskt måste börja göra något åt osakliga löneskillnader.
MENVADTYCKER de manliga arbetsgivarna om propositionen? Det är märkligt att jämställdhet endast verkar beröra kvinnor. Till och med när ojämställdhet orsakar ohälsa och kostar pengar. Förändringsförsök skapar ett nästan lagbundet motstånd.
Att tänka nya tankar är mödosamt, men nödvändigt. Det krävs ett målmedvetet arbete från både fackförening och arbetsgivare för att korrigera könsbundna löneskillnader. Vi tror att en fokusering på möjligheter är en framgångsrik strategi för att förbättra arbetsmiljön för både kvinnor och män. Arbetsmiljörelaterad ohälsa orsakas av politik - eller av brist på politiskt tänkande.
Heja jämställdhetsministern! Vi ser att Du nu vill förbättra villkoren för oss här ute. Vi som inte sätter lönerna utan som tilldelas dem ser fram mot aktioner mot en stel maktstruktur i form av skärpning av Jämställdhetslagen.
Inger Mossberg ordförande i Kvinnliga läkares förening och överläkare vid Umeå universitetssjukhus
Birgitta Evengård vice ordförande och överläkare vid Huddinge universitetssjukhus AB
Det är hög tid att lagen om jämställdhet
skärps.