Fel frågor ställs om Syrien-resenärerna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-01-23
Debattören: Hårdare lagar kan få motsatt effekt
Frågan om svenska medborgares anslutning till IS blivit allt mer uppmärksammad. Alla undrar vilka det är som reser till Syrien. Varför lämnar ungdomarna trygghetens Sverige och reser till nutidens värsta krig? Vad i islams budskap gör ungdomarna att radikaliseras? Och vad gör muslimer för att förhindra detta?
Många förenklade svar har florerat på nyhetssidor. Man talar om resenärernas socioekonomiska utsatthet. Att ungdomarna tillämpar en extrem tolkning av islam och moskéerna måste ta sitt ”ansvar” att stoppa resorna.
Jag känner personligen flera som har stridit, strider eller delar IS:s världsbild och deras bakgrund varierar mycket. Bland dem jag känner finns det både rika och ekonomiskt utsatta, välutbildade och de med kriminell bakgrund, egenföretagare, pappor, nygifta, män, kvinnor… Det enda som förenar dem är just att de reser för att ansluta sig till IS.
”Vad är det för typer som åker till Syrien?” är alltså fel fråga. I stället ska man fråga sig: ”Vad är gemensamt för områden där IS och liknande grupper är verksamma?” Då hittar vi fler gemensamma nämnare. Det är orättvisa, förtryck, utländsk inblandning, politisk instabilitet och många år av diktatur.
Att ungdomarna väljer just IS beror främst på att det inte finns några anslutningskrav – andra grupper i Syrien tackar nej till okända utlännigar. IS däremot uppmanar varje dag unga att resa dit via de propagandafilmer som läggs upp på nätet. De ger i sitt pr-arbete ett alternativ till förtrycket i regionen, ett alternativ inspirerat av exempelvis den gyllene tid Andalusien var under Medeltidens mörker, en tid som många muslimer känner stolthet över.
Förutom de starka känslorna mot förtrycket i regionen så har resenärerna en annan sak gemensamt: de bristande islamkunskaperna. De uppfattar IS:s glorifierade anti-islamiska retorik som islamisk och i sin jakt på islams budskap fastnar ungdomarna i stället i fixering kring muslimska attribut. Du ser ofta islamhatare och IS-anhängare dela samma syn på islam. Båda tror att det är enligt islam att döda alla icke-troende, att inga avvikande åsikter får uttryckas och att våld är den enda förändringsmetoden.
Om våldsbejakande extremism verkligen hade varit en tolkning av islam, då måste jag ironiskt säga att moskéerna har i så fall förhindrat Sveriges 500 000 muslimer att radikaliseras – men det är den inte. Sanningen är att extremism är ett samhällsproblem, och inte ett muslimskt problem. Muslimska organisationernas långsiktiga och förebyggande arbete går inte att mäta på kort sikt.
Att hitta lösningen är inte enkelt, men det blir betydligt enklare att hitta först när vi angriper problematiken på rätt sätt och förstår den.
Om vi bortser från vår inblandning i regionen, vårt ekonomiska och politiska stöd till Assadregimen, kriget och marginaliseringen av sunnimuslimer i Irak, ockupationen av Palestina, den ständiga debatten om vi och dem, hindren som möter Hasan att få ett jobb jämfört med Erik och islamofobin i samhället, kommer vi aldrig att förstå problemet eller hitta några lösningar.
I stället föreslås ytterligare åtgärder som begränsar människors frihet. Jag befarar att det ger en motsatt effekt att tillämpa lagar som i andra länder visat sig endast inskränka på vanliga muslimers liv, att hårdare lagstiftning blir ännu en anledning för människor att känna sig utsatta.
Mustafa Al-Sayed Issa
Tidigare ordförande i Sveriges unga muslimer (SUM), har rötter i Syrien