”Gynning pekar på de sjuka idealen”
Lisa Magnusson om debatten om Carolina Gynning och bantningspillren
Såhär skall man säga för att vara ett riktigt dygdemönster: Det finns inget som heter fult. Alla är vackra på sitt sätt.
Såhär skall man inte säga: Jag mår inte bra när magen väller ut och röven hänger. Bantningspiller borde vara receptfria.
Det är Carolina Gynning som har sagt det där om bantningspillren, och nu skäller folk till höger och vänster för att hon inte är någon bra förebild. Vad jag vet är inte Carolina
Gynning anställd av BRIS för att vara en fin inspiration för dagens unga. Ändå kräver vi av henne att hon skall varajust detta. Det är så dumt.
Istället för att klanka på Carolina Gynning för att hon vill käka bantningspiller trots att hon är jättesmal så kanske vi borde lyfta blicken. Inse att det inte är Carolina Gynning som är problemet, inte egentligen. Hon påminner mig om det där lilla barnet i Kejsarens nya kläder, ni vet den där sagan om en kejsare vars nya kläder sägs vara osynliga för dem som är dumma eller inte passar i sitt ämbete. Ingen vågar medge att de inte ser kläderna, att kejsaren paraderar runt alldeles naken. Ingen vågar säga något utom ett litet barn som ropar: "Men han har ju inga kläder på sig!"
För mig är Carolina Gynning det barnet. Vi är de underdåniga folkmassorna som samlats för att beundra kejsaren. Och kejsaren? Det är våra kvinnliga stjärnor förstås.
"Jag älskar mat, jag kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt, jag är naturligt smal", säger skådespelerskorna i tidningen. Fotomodellerna säger att deras bästa skönhetstips är att sova minst nio timmar per natt. Sångerskorna säger att man skall dricka mycket vatten, då får man en vacker spänstig hy.
Och vi nickar och ler, fastän vi alla vet att de tränar flera timmar om dagen, inte äter annat än specialimporterade japanska blåalger, fixar, tricksar, lyfter sig, fettsuger, opererar tuttarna. Det är ett heltidsarbete att vara vacker, ett hårt och slitigt jobb, men det får man inte säga. Istället skall vi låtsas som om skönheten bara finns där naturligt. Vi står inte ut med sanningen.
Sanningen är den att skådespelerskorna äter hur mycket som helst utan att gå upp i vikt eftersom de genast kräks upp allt igen. De anorektiska fotomodellerna håller sig vackra och smala genom att operera sig och knarka som dårar för att döva hungerskänslorna. Sångerskornas vackra hy bevaras genom botox och plastikkirurgi. Carolina Gynning är ärlig om det. Hon rör upp den grumliga ytan, avslöjar oss och våra skönhetsideal. Visar hur unkna och sjuka de egentligen är.
För det borde vi tacka henne, inte örfila upp henne. Men, det är klart, det är alltid lättare att skjuta budbäraren än att ta till sig budskapet.