Kunderna kokar – för att SJ:s personal räds chefen
Finns det någon som rest med Statens järnvägar fler än en handfull gånger utan att råka ut för problem? Näe, trodde inte det heller. Tåg är i Sverige ett mycket omodernt sätt att ta sig fram. Alltsom oftast hamnar man i internetskugga, och inga eluttag finns det heller, inte ens på de avgångar som tar en hel dag i anspråk. Det är dyrt som stryk. Och opålitligt, det är inte sällan man blir stående ute på landsbygden under avsevärd tid.
I höstas var problemet att älgar blockerade spåren. Under vintermånaderna lamslogs tågtrafiken helt på grund av att det föll snö, SJ blev helt chockade: SNÖAR det?! Och nu är det sommar och problemet är gud-vet-vad, kanske är rälsen gjord av glass och smälter i solsken? Ingen vet.
Stilla står tågen i alla fall, i vanlig ordning. Tidigare i veckan satt några stackare fångna på ett X2000-tåg i sju timmar, temperaturen steg uppåt 60 grader därinne och rutorna gick inte att veva ned. En ung man fick värmeslag och segnade ned på golvet. Någon kom springande med en genomsvettig, överhettad bebis och tiggde personalen om att öppna dörrarna. Men nej.
Jag känner igen det där oresonliga från det otal gånger då jag själv varit tågbruten ute i ingenstans. Och det är inte det att de som jobbar på tågen är dumma i huvudet, eller elaka, eller ens likgiltiga. Problemet är att de verkar i en miljö som uppenbarligen inte är hälsosam. Jag menar, vem som helst kan väl fatta att om man jobbar på ett tåg som kapsejsar och blir till en bastu, så är det enda vettiga att släppa ut passagerarna på den sida som vetter bort från rälsen, och kanske beställa vatten och mackor eller ersättningsbussar, beroende på vad som blir billigast.
Så blev det inte. Istället höll de anställda passagerarna – kunderna! – inlåsta i ett stekhett tåg under en hel dag, medan de oroligt väntade på instruktioner som aldrig kom. Det tyder på att de är alldeles för hårt hållna. Så hårt hållna är de att de känner att deras plikt främst ligger gentemot arbetsgivaren. De vågar inte göra det självklara av rädsla för repressalier. Det är det som är faran med byråkrati.
SJ har nu instiftat nya regler:
Mer vatten och mat på tågen i sommar.
Mer personal på tågen.
Ökad ekonomisk kompensation.
Kommunikationen med Trafikverket ska förbättras.
Men problemet är ju inte att det finns alltför få regler, utan att SJ är ett opersonligt företag med anställda som inte vågar tänka själva, som inte vågar ta ut svängarna vid behov och sätta resenärerna i främsta rummet. Det är helt enkelt dåligt ledarskap som gör att tågen inte bara står stilla utan att stackarna som åker med dem dessutom far onödigt illa. Det är där problemet ligger, det är det man måste ändra på.