Rör inte mitt Eldorado, SR!
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-08-20 | Publicerad 2012-08-17
Susanne Delastacia: Ta bort programmet inget annat än ett tecken på solsting
Det är som att stå med ett skrynkligt kärleksbrev i handen, där pappret har blivit alldeles svettigt av det krampaktiga greppet. I en evighet har jag stått och funderat på om jag ska skicka det eller inte.
Jag skriver ju egentligen inte till en person. Jag skriver till ett fenomen. Radioprogrammet Eldorado är ett ljudäventyr som placerar mig i emotionell sockervadd, varje gång signaturmelodin spelas upp.
Att förklara sin kärlek till ett radioprogram, är som att förklara sin kärlek till julens gnistrande högtid med förväntningar, färger och värme. Med Eldorado, slår universum kullerbyttor av glädje en gång i veckan och alla får vara med.
Programmet startade sina sändningar 1980. Då var jag sju år. Min verbala värld exploderade i en kliande nyfikenhet, redan efter den första lyssningen. Hur kunde programledaren skapa rosaskimrande vårbäckar med sitt prat som aldrig verkade ha punkt, komma eller kolon? Det flödade av ord och tankar som både var upp och ner, bak och fram. Han serverade fria formuleringar på poesins bakplåt. Framfusiga meningar med rättframt språk.
Med örat mot högtalaren insöp jag allt jag kunde. Musiken och orden fyllde flickrummet som ett doftspår från en rosbuketts tunga arom. Tillsammans med Morten Harket och Dante Alighieri, blev Kjell Alinge min idol. Då formade och kittlade han mitt språk – idag tillhör han en av mina absolut största förebilder.
För mig har musiken inte varit det mest väsentliga i Eldorado – jag har fascinerats av den lingvistiska smoothien som har mixats med unika recept för varje sändning.
Meddelandet från P2:s kanalchef Elle-Kari Höjeberg, har jag fortfarande inte tagit seriöst. Att överväga att ta bort Eldorado från tablån från och med årsskiftet, kan inte vara något annat än ett tecken på solsting. Det är lika tanklöst som att förbjuda barn att läsa Astrid Lindgren. Lika absurt som att kliva in i en tavla av Salvador Dali och lagstadga om att logiken råder över surrealismens kaos.
Raderas Eldorado ur tablån, handlar inte reaktionerna om publikens ramaskri kring oviljan till förändring. Eldorados lyssnare är inte dutt-galna Bingolottomänniskor, eller vanedjur som vaknar av mardrömmar för att Mitt i naturen har bytt programledare. Att fråntas förmånen till besök i Kjell Alinges drömkontor varje vecka, är som att beröva en astmatiker sin nödvändiga medicin.
”Ingeting håller längst i längden när ingenting är starkast – och så småningom kommer någonting att ersätta ingenting.”
Eldorados Kjell Alinge tonsätter till och med sin egen spik i programkistan, med detta citat. Om det värsta skulle inträffa, så försvinner han möjligtvis ur etern, men aldrig från Kosmos.
Susanne Delastacia