Pappa vägrar hjälp till 4-åriga Agnes
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-02-09
Debattören: Våldsamma föräldrar får inte stå i vägen för utsatta barns behov
Agnes är fyra år och bor i Stockholm. I maj 2010 flydde Agnes mamma till ett skyddat boende för våldsutsatta kvinnor efter att Agnes pappa vid upprepade gånger hotat henne. Agnes mamma berättade också för personalen på det boendet att hon blivit slagen.
Nu har det snart gått ett år sedan flykten. I höstas dömdes Agnes pappa för de hot han riktat mot Agnes mamma. I dag bor Agnes varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa. Agnes får ofta utbrott hemma hos mamma och är utåtagerande på förskolan. Dagarna innan hon ska till sin pappa är hon orolig och blir ofta hyperaktiv. När hon kommer hem från pappa har hon mardrömmar och kissar i sängen. Pappa säger till Agnes att mamma är dålig, att hon hittar på och ljuger. Han har också sagt att han ska komma och ta mamma.
Våld i familjen drabbar hela familjen men mest utsatta är barnen. Att som barn uppleva våld i familjen är en skrämmande och ofta traumatiserande upplevelse. Den grundläggande tilliten till vuxna rubbas när de som ska utgöra tryggheten i vardagen fallerar i sin roll som förälder.
Ersta fristad har under 40 år hjälpt kvinnor och barn som varit utsatta för våld och hot. Vi gör det genom vårt skyddande boende men också gruppbehandlingar. Gruppbehandlingarna riktar sig till kvinnor men också till mammor och barn. Behandlingarna leds av psykologer med lång erfarenhet av att arbeta i grupp med barn och ungdomar. De yngsta barnen är tre år, de äldsta är i tonåren.
Att barn som upplevt våld i familjen får en egen behandling för att bearbeta detta är nödvändigt för barnets utveckling. Men långt ifrån alla barn får möjlighet till detta eftersom båda vårdnadshavarna måste ge sitt tillstånd.
Det innebär att Agnes pappa, som är dömd för att ha hotat mamma och som säger till Agnes att mamma ljuger, måste skriva under för att Agnes ska få komma till oss.
I dagarna har det framkommit i en promemoria från justitiedepartementet att det inte längre ska krävas båda vårdnadshavarnas tillstånd för vissa typer av vård och sociala insatser. För Agnes och andra barn i hennes situation innebär förslaget att hon får möjlighet att bearbeta det hon varit med om, oavsett om föräldrarna är överens med varandra eller inte.
Röster höjs nu för att detta fråntar föräldrarna rätten att vara just föräldrar. Att som förälder ha rätt att påverka viktiga beslut för att ge sitt barn omvårdnad, trygghet och en god fostran.
Föräldrabalken och tanken om gemensam vårdnad är en grundläggande del i hur vi bygger vårt samhälle och ett viktigt verktyg för att skapa jämställda, deltagande och engagerade föräldrar. Rätten till båda sina föräldrar, oavsett vad de tycker om varandra, är viktig. Det är vi de första att skriva under på. Men det här handlar om något annat. Det handlar om barn som i likhet med Agnes inte får möjlighet att gå vidare i sina liv, inte får verktyg att hantera det som de varit med om.
Naturligtvis ska båda föräldrarna vara informerade om beslut som rör barnet. Ingen förälder ska hållas utanför eller vara omedveten om vad som händer med deras barn. Men barnets behov och barnets rätt måste få styra, inte föräldrars motstridiga viljor.
Agnes finns inte i verkligheten. Men hennes berättelse finns i de barn vi möter. Bara under hösten 2010 har Ersta fristad haft kontakt med föräldrar till tio barn i åldrarna tre till sex år. Tre av dem fick möjlighet att delta i vår gruppverksamhet – övriga nekades av en av föräldrarna. I flera fall fanns det föräldrar dömda för hot och/eller våldsbrott.
Vi träffar också föräldrar som inte ens vill lyfta frågan av rädsla för vad som kan hända om den andra vårdnadshavaren får reda på att kontakt är tagen med Ersta fristad.
De här barnen behöver hjälp för att få en bra start i livet. De behöver ett eget utrymme där de kan känna sig fria att sätta ord på sina egna upplevelser och börja bygga en framtid. Bortom våldsamma föräldrar, domstolar och paragrafer.
Vi måste skifta fokus, från föräldrarnas rätt till barnens. Låt oss sätta barnens rätt att få hjälp i första rummet.
Stefan Nilsson