Låt inte det offentliga vara norm i välfärden

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-03-26

Välfärdens grupp 8: Vi utvecklar omsorgen vill själva vill ge – men som det offentliga inte kan leverera

Vi som länge arbetat i kommunal vård- och omsorg och nu driver egna verksamheter ser oroväckande tecken på att politiker drabbats av ”valfeber”. Dom ger sig in på områden dom inte behärskar för att jaga röster till exempel genom att göra utspel om att den offentliga verksamheten ska utgöra norm i välfärden.

Det oroar oss av flera skäl, inte minst för att ett okritiskt upphöjande av den offentliga välfärden riskerar att man glömmer bort varför privata utförare som oss själva överhuvudtaget existerar. Vi har startat och driver äldreboenden, vårdcentraler, mödravård och förskolor för att det offentliga inte alltid räcker till, själva upplevt brister och inte minst för att många människor valt oss.

För oss som varit med från starten och drivit på kvalitetsutvecklingen är det uppenbart hur trubbigt det blir när politiker som vill lyfta kvalitetsdiskussionen gör det utifrån enskilda mått, som nu till exempel med personaltätheten.

Man framställer nämligen i samma andetag de kommunala verksamheterna med sina personaltal som ideala, utan att ta hänsyn i vad som ryms inom nämnda personaltäthet. Det skiljer sig dessutom åt mellan olika kommuner. Det finns ju redan i dag privata utförare med högre personaltäthet; ska de i så fall dra ned på bemanningen för att matcha den lägre kommunala tätheten? Det är ju känt att tillståndspliktig privat verksamhet har bemanningskrav för att få tillstånd, krav som ofta kan vara högre än vad vissa kommuner har i sina egna verksamheter.

Flera partier har redan på skolans område enkelspårigt enats om att bara vi får fler lärare så löser sig skolans alla problem, men också förslag från Socialdemokraterna om att hitta en magisk siffra för andra välfärdsverksamheters personal illustrerar att det finns en okunskap om vad som genererar verklig utveckling och kvalitet i välfärden.

Vi som arbetat både inom den offentliga och privat drivna väldfärden vet att den största skillnaden ligger i vad vi gör och inte hur många vi är! Att med stöd av innovation och teknikutveckling kvalitetsäkra vården och omsorgen är en överlevnadsfråga. Allt fler behöver vård och omsorg av allt färre. Lösningen kan inte bara vara att ropa på mer resurser och fler personer utan vi måste tänka nytt och tänka om.

Vi är nu oroade över att politiker istället för att ta sitt ansvar för den beställar- och tillsynsfunktion man har försöker få medborgarna att tro att den offentliga välfärden är bättre och att om alla som verkar inom vård och omsorg har det offentliga som norm får vi högre kvalitet.

Här måste vi med lång erfarenhet av välfärden inifrån, slå larm. Vi vet att fler mellanchefer, fler möten och fler anställda inte kommer att förbättra eller utveckla välfärden. Istället för att räkna och värdera antalet händer är det dags för politiker i alla läger att ta till sig av de redovisningar av nyckeltal och utvärderingar som finns och sist men inte minst den innovation och det nytänkande som vi privata utförare bidrar med.

I våra egna verksamheter har omsorgen om den enskilda människan stått i centrum från dag ett. Det är därför vi, liksom många andra kvinnor, valt att starta egna företag i välfärden – så vi kunde vara med och utveckla den omsorg som vi själva vill ha och ge, till skillnad från den som det offentliga inte lyckades leverera.

Välfärdens grupp 8

Catharina Tavakolinia, ägare Kavat vård

Christina Wahlström, ägare Mama Mia mödravård

Elisabeth Kvanman, ägare Måbra förskolor

Solveig Sunnebo, ägare Helianthus förskola

Marita Eerola, ägare Vårdstyrkan

Åsa Storm, ägare Stormtrivs

Charlotte Barouma, ägare av Wästerläkarna vårdcentral

Lotta Wiström, ägare Sinnligt Barnmorskemottagning

Följ ämnen i artikeln