Våga visa stöd för kampen för mänskilga rättigheter i Kina
Debattörerna: Västvärldens ledare måste stå upp för individens frihet och rätt till självbestämmande
Fredagen den 10 december delas Nobels fredspris ut till den kinesiske dissidenten Liu Xiaobo. Till skillnad från när Kina tilldelades OS 2008, vilket blev en propagandaframgång för regimen, hamnar nu fokus på regimens brott mot mänskliga rättigheter. Fredspristagaren Liu Xiaobo sitter fängslad i Kina för att han hade en annan åsikt än kommunistdiktaturen, ett öde han delar med många andra. Han är i nuläget den enda nobelpristagare som sitter i fängelse.
Den kinesiska regimens häftiga reaktion på att priset tilldelades Liu Xiaobo förvånar knappast. Det är inte första gången man hotar med konsekvenser när andra länder uttrycker sitt stöd för personer som regimen betraktar som sina fiender. Kanske är det nu dags att omvärlden säger ifrån och slår fast att vi inte accepterar en export av den kinesiska inrikespolitiken till den globala arenan.
Fortfarande existerar nämligen varken yttrande- eller trosfrihet i Kina. Fortfarande förföljs tibetaner, Falun Gong-utövare, kristna, mongoler, uigurer och människorättskämpar. De statskontrollerade medierna hjälper regimen att förfölja oliktänkande och styr större delen av den information som når invånarna.
Något annat som sällan uppmärksammas är alla de arbetsläger som finns runt om i Kina. The Laogai Research Foundation har hittills kartlagt över tusen arbetsläger i Kina där det beräknas sitta 3-6 miljoner fångar. Många samvetsfångar sänds dit utan rättegång och får utstå tortyr och slavarbete. Produkter som tillverkas i dessa arbetsläger exporteras, bland annat till Europa, och man har kunnat konstatera att flera arbetsläger är registrerade som företag.
Kinas regim tolererar bara sin egen världsbild och de använder våld och hot för att upprätthålla den. Den, som liksom Liu Xiaobo, ifrågasätter denna världsbild, riskerar inte bara att själv drabbas; vänner och familj utsätts också. Tanken på att sätta någon i husarrest för att hennes make tilldelats Nobels fredspris framstår som absurd för oss i väst, men det är verkligheten i dagens Kina.
Det är dock tydligt att den kinesiska regimens makt vilar på en ostadig grund, eftersom de måste kämpa så hårt för att bevara intrycket av att allt är i sin ordning. Man lägger ner enorma resurser på hackers, spioner och IT-poliser för att hindra sanningen från att nå det kinesiska folket såväl som omvärlden, men det är en kamp man inte kan vinna i längden. Människorättsadvokaten Gao Zhisheng och aktivisten Hu Jia är exempel på två andra som med risk för sitt eget liv öppet kritiserat regimen, och även nominerats till Nobels fredspris.
Liu Xiaobo tillåts inte resa till Oslo och ta emot sitt pris, och i nuläget ser inte hans fru eller någon annan närstående ut att kunna göra det heller. Västvärlden behöver stå upp för individens frihet och rätt till självbestämmande och inte låta hot om repressalier hindra oss från att uttrycka vår åsikt.
Vi hoppas därför att världens ledare tydligt visar sitt ställningstagande.
Petra Lindberg
Ordförande SHRIC – Supporting Human Rights In China
Chen Maiping
Kinesisk dissident
Shinjilt Khered
Inner Mongolian Peoples Party
Lennart Sacrédeus
Kristdemokratisk riksdagsledamot 2006-2010,
europaparlamentariker i utrikes-och människorättsutskottet 1999-2004