Barnen värst drabbade av vräkningar i Tensta

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-07-21 | Publicerad 2015-07-20

Rädda barnen: Agera politiskt för långsiktiga boendealternativ när barn är involverade

Trettiofem barnfamiljer är tvungna att lämna sina hem i Tensta. Barn rycks från sin trygghet, skola, idrottsförening och kompisar. Situationen är inte unik och allt fler barn blir hemlösa i och kring storstädernas ytterområden. En nioårig pojke säger:

”Det är inte bra att vi flyttar varje år, att vi byter skola. Det skulle ha varit bra om jag kunde gå på en skola bara. Jag vill inte byta kompisar igen. Jag är aldrig trygg, jag vill att min familj får en lägenhet så att vi kan bo där för evigt.”

I vårt föräldraarbete runt om i landet möter vi ofta oroade föräldrar som vill diskutera konsekvenser av höjda hyror, otrygghet och trångboddhet. Det är en signal som samhället i stort måste beakta. Vi befinner oss i en mycket allvarlig bostadskris, en kris som kränker barns rätt till bostad och social trygghet, en rätt de har oavsett föräldrarnas ekonomiska situation. En kris som först och främst drabbar de som redan är utsatta, sjuka, fattiga eller med svag etablering i samhället.

Föräldrar berättar att barnen visar symptom på apati och många har svårt att sova på grund av oro för sin bostadssituation. Några av familjerna i Tensta har som lösning på sitt problem fått kortsiktiga boenden på bland annat hotellhem i Bromma och Södertälje. Hotellhem, som både familjerna och Socialtjänsten vet upplevs som otrygga. Där finns missbrukare, våldsamma och skrämmande personer. Familjer vittnar om tidigare trakasserier och barnen som tidigare har varit där är rädda för att återvända. En del av familjerna som har blivit av med sina bostäder tränger nu ihop sig hos släktingar och vänner.

Konsekvensen är en trångboddhet som försämrar barns förutsättningar att klara skolan, möjligheter att göra läxor och ha ett normalt socialt liv.

Fattigdom, dålig hälsa, och upplevelser av maktlöshet och stigmatisering är olika former av utsatthet som många barn upplever i storstädernas socioekonomiskt utsatta områden och som Rädda Barnen tidigare lyft i våra barnfattigdomsrapporter.

Göteborgs fria tidning gjorde tidigare i sommar en undersökning som visar att 274 barn i staden lever i kortsiktiga boendelösningar på vandrarhem eller härbärgen. I Stockholm konstaterar Ann-Margarethe Livh (V) bostads- och demokratiborgarråd att det finns minst 80 barnfamiljer till i bara Järva som är i en liknande situation. I hela Stockholms stad handlar det om tusentals personer.

De anvisningar som kommunala bostadsbolag utgår ifrån vad gäller antalet personer per bostad för att förebygga trångboddhet och förhindra slitage i bostaden kan ses positivt. Men det blir ett tydligt moment 22 när barnfamiljers ekonomiska situation omöjliggör större bostäder. Följden är att många barnfamiljers valmöjligheter begränsas till korttidskontrakt och en andrahandsmarknad där barn riskerar att leva under osäkra levnadsförhållanden.

Det stora problemet är det exceptionellt låga bostadsbyggandet i Sverige de senaste 20 åren. Trots att allt nybyggande i kring storstäderna i princip är lönsamt byggs det för lite. När byggandet nu ökar når det ändå inte upp i närheten av de nivåer som krävs för att långsiktigt angripa bostadsbristen. I Göteborg avsätter nu kommuner 500 lägenheter för barnfamiljer i liknande situationer. Det är ett bra första steg och fler kommuner bör se över liknande möjligheter.

Men i grunden krävs politiska beslut för att garantera långsiktiga boendealternativ där barn finns involverade. Om det finns en krisplan är det dags att verkställa den nu. Om den saknas är det dags att ta fram den och skapa rimliga akuta och långsiktiga lösningar för de barnfamiljer som har blivit hemlösa.

Alla barn har rätt till varaktigt och tryggt boende. Alla barn har rätt till lika livschanser.  Utanförskap och barnfattigdom hänger tätt samman och vi vet att försämrade förutsättningar som barn ökar risken för utsatthet som vuxen.  Agera nu, visa politiskt mod och handlingskraft!

Maliha Khan, ordförande Stockholms lokalförening

Katja Finger, ordförande Göteborgs lokalförening

Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda Barnen