Inte krisens fel att populistpartier växer

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-11-04

Fores: De är en reaktion på globaliseringen

Den bild av ett Europa där populistiska, anti-invandringspartier skördar framgångar och negativa attityder till invandring breder ut sig stämmer inte. Dessa partier har de senaste åren gått framåt i vissa länder, bland annat Sverige, men gått tillbaka i andra – såväl gällande mandat i parlamentet och procent i opinionsmätningarna som reellt inflytande över politiken. Även om attityder till invandring varierar mellan olika europeiska länder har de överlag inte försämrats i takt med ekonomin.

I kristider oroar vi oss mer för ekonomin. Det kan tyckas självklart, men har förväxlats med att ekonomisk oro skulle leda till ökat stöd för invandrarkritisk populism. Tvärtom gynnas i normalfallet etablerade partier, som väljarna fortsatt ser som mer trovärdiga i ekonomiska frågor, än de relativa nykomlingar som anti-invandringspartierna är.

Men när stöd för populistiska partier inte kan förklaras av den ekonomiska krisen, så innebär det också att åsikterna inte automatiskt försvinner när ekonomin återhämtar sig. Vi behöver alltså bättre förstå de verkliga drivkrafterna bakom att väljare vänder sig till anti-invandringspopulistiska partier.

En karismatisk ledare sägs ofta vara avgörande för anti-invandringspartiernas framgång. Vår forskningssammanställning ger stöd för detta, men inte mer än för partiväsendet som helhet – också många andra partier har en stark fixering vid ledaren.

Invandrarfientlig populism anges ofta drivas av proteströster, men det vilar inte på någon stabil vetenskaplig grund. Visserligen är politikermisstroendet bland populistpartiers väljare mycket högt, men det kan lika gärna vara populisternas retorik som i sig förstärker missnöjet.

I stället är politiska åsikter de bästa förklaringarna för väljarstödet till populistiska anti-invandringspartier. De flesta som röstar på partier med ett program mot invandring, är helt enkelt emot invandring. Den centrala frågan blir då varför så många har dessa åsikter.

Svaret på anti-invandringsströmningarna finns i globaliseringen, som skapat en uppdelning mellan ekonomiska vinnare och förlorare, och en kulturell uppdelning mellan de som omfamnat globaliseringens liberala ideal och de som har mer konservativa värderingar i sociala frågor.

I takt med att makt flyttats till EU och internationella organ, känner en del att kontrollen över samhället och nationen gått förlorad. Den som känner sig maktlös, söker en syndabock och invandringen har blivit en stark symbol för denna förändring: Den utmanar nationens yttre gränser och dess inre karaktär.

Fores forskningssammanställning visar att vi långsiktigt behöver bättre demokratisk delaktighet i en internationaliserad värld, där nationellt självbestämmande inte utesluter ökad rörlighet. På kort sikt måste politiken bli bättre på att sätta socioekonomiska frågor högt på dagordningen, inte koppla dessa frågor till invandring, inte ge populistiska anti-invandringspartier en offerroll och engagera breda koalitioner för invandring på lokal nivå, särskilt inom det civila samhället.

Nu vet vi bättre hur anti-invandringspopulism bemöts. Det är dags för alla goda krafter att samverka, för ett öppet och välkomnande samhälle.

Clara Sandelind

Anna Rehnvall