Jag hjälpte till att bränna pengar
Olle Kvarnsmyr hamnade mitt i IT-bubbblan
Helt plötsligt, på rekordtid och ofta direkt från studentlyan började många i min bekantskapskrets bära väldigt snygga kläder, slänga sig med tjusiga titlar och bry sig om snygga klockor.
De hade alla fått jobb på ett dot com-bolag.
Jag ville självklart också ekipera mig bättre, gå på roliga kalas och hänga med spännande webbdesigners. Jag lyckades genom en vän få ett jobb på ett av de större IT-bolagen i stan. För min vän som rekryterade mig var det även en vinst då alla på företaget fick minst 10 000 kronor för varje värvad medarbetare. Mitt jobb var ganska underkvalificerat. Officiellt jobbade jag på avdelningen ansvarig för reception och kontorsmaterial, men det jag gjorde mest var att sätta spätt på kosingen.
Pengar hade ingen betydelse
Det var en väldigt befriande och rolig känsla att pengar inte hade någon betydelse. Ville någon åka till Las Vegas för lite inspiration var det bara beställa flygbiljetter och skulle de inpirationsökande vara lite försenade var det bara att ringa och be Luftfartsverket att hålla planet på marken till en kostnad av 5 000 kronor minuten.
Spektakulära kalas
Efter att jag hade jobbat ett par månader viskades det om att takten borde ökas. Vi gjorde av med för lite pengar. Det talades om att ”burnraten” var lite för dålig. Det vill säga att desto mer pengar företaget spenderade desto mer såg det ut som företaget satsade. Lönerna höjdes direkt och för mig som älskar kalas var det finfina tider. Fredagsölen blev allt mer spektakulär. Bartenders och superstar-DJ:s hyrdes in och dessutom kunde medarbetarna bjuda in sina vänner då alla sågs som presumtiva kunder eller nya medarbetare.
Glad sekt
Trots att det var väldigt många högutbildade ekonomer och personer i ledande ställning var det ingen som direkt hissade varningsflagg för att spenderbyxor ständigt var på. Det var lite som en glad sekt. Alla trodde de snart skulle bli miljonärer på optioner och att framtiden såg ännu ljusare ut. Men precis som ett rumänskt pyramidspel kraschade allt bara på ett par månader. I stället för fredagsöl blev det ett kort mejl i inboxen över vilka som under veckan fått sparken. Det lyxiga kontoret med plats för hundratals webbdesigners började se ut som en spökstad och kollegorna började pratade om något som kallades för IT-bubblan.
Dot com bolagen var pionjärer
Jag lyckades själv hålla mig kvar i IT-svängen och vidareutbildade mig till journalist. Ofta slås jag över hur tidiga vi som jobbade på dot com-bolagen var med många saker. Mycket av det som finns på aftonbladet.se nu och som känns relativt fräscht, som direktsänd webb-tv och bloggar var saker vi planerade för, testkörde och var på gång att lansera precis när bubblan sprack för 10 år sedan. Men vi hade inte riktigt affärsplanen klar...