Transpersoners rättigheter är mänskliga rättigheter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-11-20
RFSL ungdom: I dag hedrar vi minnet av transpersoner som dött på grund av transfobi
I dag, den 20 november samlas hbtq-aktivister att för att hedra minnet av transpersoner som mist livet till följd av transfobt våld – det är Transgender Day of Remembrance. Vi uppmärksammar denna dag för att transpersoner fortfarande utsätts för systematisk diskriminering, hot och hat i Sverige och världen.
Transfobi sker i möten mellan människor, genom osynliggörande på alla plan i samhället, genom våld och genom exkludering i lagstiftning. Hela 65 procent av unga transpersoner har övervägt att ta sitt eget liv och var tredje ung transperson har försökt. Det kan vara väldigt tungt att leva som trans, mycket på grund av den diskriminering och de hot och hat som möter en just för att en är trans. Mycket av hatet bygger på okunskap. Många tror att transfobi är en ickefråga för att transpersoner antas vara för få för att bry sig om. Men transpersoners rättigheter är mänskliga rättigheter.
Som ung är en oftast beroende av sina föräldrar. I dagsläget går det bara att fullfölja en anmälan om diskriminering till DO med föräldrarnas godkännande. Det innebär att föräldrarna har rätten att avfärda inte bara sitt barns könsidentitet utan också deras upplevelse av diskriminering.
Många unga transpersoner i min närhet har förlorat kontakten med sin familj eller till och med blivit bostadslösa när deras föräldrar fått reda på att de är trans.
Som ung är det mycket inom transvården som tar tid. En behöver vänta på att få träffa en psykolog, som ger en remiss till ett transutredningsteam och sedan får en vänta på att träffa teamet. Det finns inte tillräckligt med resurser för transutredningarna. Tiden en får vänta är inte alltid motiverad, det handlar om flera år. Sedan är det vanligt att en får sin diagnos, går på hormoner och har till och med möjlighet att få vissa operationer. Men även att få byta juridiskt kön kan sen ta år eftersom lagen säger att en vara arton år för att få göra det – trots att det handlar om att ändra en bokstav på ett papper.
Det måste läggas mer resurser på att motverka transfobi. Dels måste vården bli effektivare och tillgängligare, dels måste skolan arbeta mer aktivt och förebyggande mot transfobi. Skolan har enligt lagen ett ansvar att jobba för likabehandling och mot diskriminering, men transfobi räknas inte som ett problem som skolan måste motverka.
Det krävs konkret, politisk handling från den nya regeringens håll för att förbättra situationen för unga transpersoner. Att ändra lagar kommer inte fixa allting men det sänder signalen att transpersoner, och speciellt unga transpersoner, är viktiga.
Det är lätt att bli nedstämd när en hör berättelser från transpersoner i andra delar av Europa och hur de påverkas av den homo- och transfoba ideologi som går hand i hand med högerextremismen. Detta syns även i Sverige.
Men det finns glimtar av hopp. I kväll klockan 18 ses vi på Mynttorget i Stockholm för att visa att transrättigheter är värda att kämpa för. De personer som kommer att hålla i megafonen ikväll är unga transaktivister. Som ung och trans på något sätt är en ofta extra utsatt, och ges sällan plats eller utrymme att tala. Därför är det väldigt stort att samlas på detta vis.
När jag var fjorton visste jag att jag var trans. Jag var livrädd och trodde att jag aldrig skulle överleva tonåren. Jag önskar att den jag var då kunde få se alla oss som kommer samlas på olika platser i Sverige och världen ikväll.
Frank Berglund
19 år, förbundssyrelseledamot i RFSL Ungdom och hbtq-aktivist