EU: Nej, vi vill inte utrota dina kräftor
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-08-29 | Publicerad 2016-08-26
EU-chefen: Upp till Sverige att bestämma över signalkräftans framtid - så länge ytterligare spridning stoppas
DEBATT. Det har hävdats att den svenska kräftskivan och till och med hela den svenska kräftindustrin skulle stå inför en nära förestående undergång. Det påstås att EU-regler kräver att signalkräftan ska utrotas i Sverige. Men som så många gånger tidigare handlar det om en felaktig mytbildning.
Det stämmer att det finns en EU-lag för det som kallas invasiva främmande arter, med andra ord främmande arter med en negativ inverkan på den biologiska mångfalden och ekosystemet i Sverige och hela EU.
Det är också riktigt att signalkräftan, som planterades ut i svenska vatten på 60- och 70-talet, omfattas av lagen och finns med på den lista över invasiva främmande arter av unionsbetydelse som nyligen trätt ikraft.
Signalkräftan konkurrerar med flodkräftan och är en bärare av kräftpest. Därför dör den ursprungliga flodkräftan när signalkräftan sprids till nya vatten.
Men vad som kanske inte alltid framkommer i debatten är att för arter med stor spridning – vilket är fallet för signalkräftan – finns inga krav på utrotning. Medlemslandet, i detta fall Sverige, kan istället välja vilka åtgärder det vidtar.
Det har visserligen rätt att bestämma sig för att utrota arten, men man kan också välja betydligt mindre långtgående åtgärder som att begränsa signalkräftans spridning eller att bara innesluta den.
EU-lagstiftningen visar här alltså på stor flexibilitet och lämnar åt medlemsländerna att själva bestämma de exakta åtgärderna så länge man förhindrar ytterligare geografisk spridning. Sverige har 18 månader på sig att välja och införa dessa åtgärder.
EU-lagen kräver inte heller ett förbud för fisket av signalkräftor varken för yrkesfiskare eller för dem med egen rätt. Försäljningen av döda kräftor - färska såväl som djupfrysta - kan också fortsätta precis som förut.
Huvudregeln är dock ett förbud mot att sälja levande kräftor. Syftet med detta är att undvika vidare spridning av signalkräftan till nya vatten. Men även här finns det utrymme för svenska myndigheter att begära undantag om man kan motivera att försäljning av levande signalkräftor ingår som en del av det nationella åtgärdspaketet och under förutsättning att det inte resulterar i att signalkräftan sprids till nya vatten.
Det är viktigt att framhålla att Sverige redan tidigare har infört regleringar för att skydda flodkräftan, bland annat har utsättning av signalkräftor krävt tillstånd från länsstyrelsen och därför skett i ytterst begränsad omfattning. Även införsel av levande signalkräftor och andra sötvattenskräftor är sedan tidigare förbjudet.
För EU-kommissionen är det viktigt att EU-lagstiftning utformas i enlighet med subsidiaritets- eller närhetsprincipen, vilket innebär att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt.
I det här fallet betyder det att svenska myndigheter själva utformar de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatt geografisk spridning av signalkräftan.
Om vi vill värna vårt EU-samarbete är det viktigt att ge en korrekt bild av vilka lagar och regler som beslutats i Bryssel och för vilka medlemsländerna själva är ansvariga. Det uppstår tyvärr alltför ofta missförstånd i dessa delar och inte odelat till EU-samarbetets fördel.
Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionens representation i Sverige
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.