Kvinnor är inga offer
Lisa Magnusson om synen på våldtäkter, prostitution och kvinnlig sexualitet
Jag är feminist, det har jag kallat mig sedan jag först snubblade över ordet för ett halvt liv sedan. Men jag börjar bli otålig. Jag undrar hur länge vi skall prata i teoretiska termer om att Männen är ett kollektiv som är roten till allt ont och förtrycker Kvinnorna som grupp. Männen jag känner beter sig faktiskt inte särskilt förtryckande. Och Kvinnorna jag känner är inga offer. Visst finns det förväntningar på oss utifrån vad vi har mellan benen, sådan ser vår kultur ut. Men vi är ju alla en del av den kulturen, eller hur? Alltså borde vi nog akta oss mest av allt för våra egna fördomar. För det vi ser som sanning idag kanske bara är självuppfyllande profetior. Som jag ser det är nämligen stora delar av feminismen destruktiv och återskapar precis de mönster den säger sig vara emot.
T ex när man säger att kvinnor som blir våldtagna får sina liv förstörda. Är inte det att sätta en norm? Eller när man säger att porr är ÄCKLIGT och PERVERST. Är inte det att sätta en norm? Eller när man säger att prostitution är slaveri. Är inte det att sätta en norm?
Jag har själv blivit våldtagen och det var det som fick mig att börja fundera. För mig kändes våldtäkten lite som att få en serie örfilar från någon jag trodde var min vän. Fast jag kände mig inte smutsig, jag kände inte skam, jag kände inte att mitt liv blev förstört. Jag är lite tveksam till att skriva det här, för jag är rädd att ingen kommer våga opponera sig om jag spelar ut detta det yttersta av offerkort. Men please, do! För skälet till att jag berättar är att jag vill att ni skall veta att våldtäkt inte behöver vara en mörk hemlighet som möblerar om ens själ till det sämre.
Näe, jag har aldrig gillat porr. Det beror inte på att porr per definition är dåligt utan på att all porr jag har sett varit gjord av män för män, den är så mekanisk. Inte som att jag vill ha sån där SENSUELL FIIIN porr som kvinnor antas tända på. Jag vill bara att porren skall vara porrig, att de som knullar skall verka kåta, att sexet skall vara ångande och ja, sexigt. Det är väl inte för mycket begärt?
Prostitution sedan, det handlar till syvende og sisdt om hur vi ser på kvinnlig sexualitet. Skall kvinnor få kontrollera sitt knullande själva, även i den mest oromantiska och cyniska av bemärkelser? Det är knäckfrågan. För det är ju ingen som bryr sig om böghoror och gigolor, alla bara "jajaja" och viftar undan dem. Alltså handlar det inte om sex + pengar i sig utan om just kvinnor + sex + pengar. Och kvinnor ÄR sina kroppar. Därav pratet om att den som köper sex av en kvinna köper hela hennes kropp.
Jag tror absolut att många kvinnor far illa i sexualitetens namn. Men som jag ser det upprätthåller en stor del av feminismen precis just de normer den säger sig kämpa emot. Och normerna den understryker är att kvinnor är utsatta och bräckliga och inte styr över sin egen sexualitet. Det är just den berättelsen som dagens kultur reproducerar, gång på gång, till och med den rörelse som säger sig vilja mig väl är helt torsk på den där sagan. Men jag ber dig, moderna feminism: Ge mig något nytt, något bättre, inspirera mig. Ge mig vingar. Eller ha åtminstone sönder den där skon av glas istället för att hugga fötterna av mina systrar och mig.
Lisa Magnusson, 27, skriver krönikor för Aftonbladets Debatt-sajt.
Läs hennes blogg här.