Utbildning har blivit en fråga om klass
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-07-09 | Publicerad 2015-07-08
Benjamin Dousa (M): Vi måste förändra hyresregleringen och sänka flyttskatterna för att få fram fler bostäder till studenterna
DEBATT. I dag, den 9 juli, kommer det första antagningsbeskedet till landets blivande högskole- och universitetsstudenter. En glädjens dag för många, där slit med läxor, prov och redovisningar äntligen betalar sig. Drömutbildningen innebär kanske social rörlighet och möjligheten att få jobba med något man verkligen älskar. Men efter att ha tackat ja till utbildningsplatsen visar sig muren som håller socioekonomiskt utsatta unga borta från universitetsstäder – bostadsmarknaden.
Som blivande student har man framför allt fyra vägar in i de allra flesta universitetsstäder: ha föräldrar som bor i staden, ha rika föräldrar, ha föräldrar som ställt en i kö tidigt eller bo väldigt trångt hos en vän. Tre av de fyra vägarna förutsätter aktiva och ofta välbärgade föräldrar eftersom bostadsrätter inte är billiga. Det betyder att det utbildningssystem som vi är så stolta över, där bakgrund inte ska spela någon roll, nu förvandlats till en plats där föräldrarnas plånböcker spelar roll. Ingen ska behöva tacka nej till en utbildningsplats för att man inte har någonstans att bo.
Problemet med bostadsfrågan är att alla vill ha nya bostäder, men ingen vill bygga dem nära sig. Regelbördan, kommunpolitikers oförmåga att sälja byggklar mark och vår kompromisslösa inställning till många grönområden sätter käppar i hjulet. Om vi studenter ska ha någonstans att bo kan varken moderater försvara sina villapriser eller miljöpartister sina buskar.
Lokala politiker måste också ta ett större ansvar att förtäta men också bygga ihop stadsdelar. Vi kan inte ha hela skogar som separerar mitt i storstäder.
Ytterligare ett problem som bland annat Bokriskommittén och ledande forskare allt oftare tar upp är hyresregleringen. Att i sann ungmoderat manér förespråka helt avreglerade hyror imorgon är inte ett alternativ eftersom det skulle driva människor från sina hem. Ett system där exempelvis fri hyressättning gäller för nyproduktion eller där hyreshöjningar bara får drivas igenom när lägenheten står tom är att föredra. Utan förändringar av hyresregleringen kommer andelen hyresrätter fortsätta minska kraftigt.
Utöver fler bostäder måste det befintliga beståndet användas på ett mer effektivt sätt. I dag gör höga flyttskatter att det äldre paret i villan bor kvar eftersom de tvingas betala en skyhög stämpel- och reavinstskatt om de flyttar, där istället en ung familj skulle kunna flytta in.
Bostadsminister Mehmet Kaplan skryter ofta om att medan den förra regeringen staplade utredningar så levererar han förslag. Det stämmer att alliansregeringen gjorde alldeles för lite. Däremot är det förödmjukande mot oss studenter som inte har någonstans att hans parti röstar mot konkreta byggförslag i både riksdagen och landets kommuner. I riksdagen har Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna röstat nej till snabbare byggprocesser och regelförändringar som underlättar byggande. Kaplan hänvisar bara till sina subventioner som inte ens branschen vill ha och som äts upp av höjningen av arbetsgivaravgiften för oss unga. Kaplan borde både själv rösta ja till byggande och uppmana sina partikollegor i kommunerna att göra detsamma.
Det viktiga ska inte vara var man kommer ifrån utan var man är på väg. Nu är istället pappas plånbok avgörande för drömutbildningen.
Benjamin Dousa
Riksordförande Moderata Studenter