Därför vill jag bli språkrör för MP

Rebecka Le Moine: Vi behöver Greta Thunbergs krismedvetenhet

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Vi behöver utlysa klimatnödläge – och gå ut med samhällsinformation till medborgare för att förståelsen ska öka. Vi behöver ta in den krismedvetenhet som Greta Thunberg kämpar för, skriver Rebecka Le Moine som vill bli nytt språkrör för MP.
Foto: TT, BJÖRN LINDAHL (MONTAGE)
Vi behöver utlysa klimatnödläge – och gå ut med samhällsinformation till medborgare för att förståelsen ska öka. Vi behöver ta in den krismedvetenhet som Greta Thunberg kämpar för, skriver Rebecka Le Moine som vill bli nytt språkrör för MP.

DEBATT. Mitt engagemang bygger på en kamp för rättvisa och mot det som är så orättvist och fel, att det bränner i själen att se. Vi lever i en värld där de som har sämst möjlighet att höja sin röst, eller som helt enkelt saknar röst, är de som exploateras hårdast.

Detta förtryck ser jag oavsett om det handlar om hur pensionärer döms till fattigdom, utbrända landar hårt mellan stolarna eller när djur plågas i en storskalig köttindustri och ekosystem skövlas. Strukturen och maktmissbruket är densamma; någon dominerar någon annan, på dess bekostnad.

Men orättvisor går att rätta till. Vi kan inta en mer positiv och givmild roll, där vi respekterar varandra och våra medarter, och ger mer tillbaka till ekosystemet än vad vi roffar åt oss.

Det är anledningen till varför jag engagerat mig. Först som miljöaktivist, sedan som gräsrot i Miljöpartiet, språkrör för Gröna Studenter och nu som riksdagsledamot och talesperson för biologisk mångfald. 

Jag vill inkludera naturen i vår demokrati och juridik för att anpassa ekonomin till ekologin, eftersom motsatsen är omöjlig. Än så länge ses inte naturen som något som lever, utan bara som en naturresurs.

Än så länge betraktas djur fortfarande som ting. Ännu finns ingen internationell lag som förbjuder storskalig miljöförstöring.

Vi står alltså långt ifrån ett hållbart samhälle i dag. Och vi fortsätter skjuta detta på framtiden. När klimatlagen äntligen blev av, så krävde riksdagen att klimatmålen skulle villkoras med att de skulle förenas med fortsatt ekonomisk tillväxt, trots att det är direkt oförenligt med att befinna sig inom planetens gränser.

Det saknas helt vetenskapliga belägg för att vi kan fortsätta mata ekonomin med naturen, samtidigt som vi ska bevara naturen.

Artutrotningen och klimatkrisen är här och nu. Vi har länge försökt kompromissa med naturen, men varken atmosfären eller jorden bryr sig om våra intentioner.

Vi skulle behöva ta in den krismedvetenhet som Greta Thunberg och stora delar av miljörörelsen desperat kämpar för, och placera frågorna högst upp på den politiska dagordningen. Klimatnödläge behöver utlysas, och samhällsinformation skulle behöva gå ut till medborgare för att förståelsen ska öka. “Om krisen kommer” behöver kompletteras med ”när klimatkrisen eskalerar”.

Vi måste sluta släppa ut växthusgaser och skövla ekosystem. Naturen är den bästa och billigaste CCS-tekniken för att binda tillbaka koldioxid som redan släppts ut. Ekosystem skulle behöva tid och rum för återhämtning, för en vackrare och vildare natur.

Vi kommer inte få gehör för en radikal omställning om den inte är rättvis. Socialt måste vi se till att erbjuda en garanterad ekonomisk trygghet, och i Miljöpartiet vill vi utreda basinkomst.

Arbetstidsförkortning är en av de största win-win förslagen som både ger människor mer fri tid och gynnar miljön. Klassklyftorna har ökat allt för länge, och i de ekonomiska klyftorna gror frustrationen. Vi måste använda vårt skattesystem för ett mer jämlikt Sverige, och våga beskatta kapital. 

Tillsammans kan vi skapa en mycket bättre värld. En värld där vi samarbetar och litar på varandra i stället för att konkurrerar och kontrollerar. Där vi i första hand hjälper de som har det svårt och där alla kan få uppleva den magiska känslan i vår fantastiska natur. Där vi skapar livskvalitet inom planetens gränser.  

För vildrosor, blåsippor, lindblom och kamomill.

För världens alla medmänniskor, djur och natur.

För alla som kommer efter oss.


Rebecka Le Moine, språkrörskandidat (MP)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Publicerad:

LÄS VIDARE