Karlsson tar SD i en ny riktning

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-03-26 | Publicerad 2014-12-03

Debattören: Nya strategin ett brott med Åkessons långsiktighet

Tisdagens presskonferens med Sverigedemokraternas tf partiledare Mattias Karlsson handlade inte enbart om att partiet gav besked om hur de skulle rösta om budgeten. Det var också ett besked om att SD nu byter politisk strategi.

Det var ett historiskt val 2010 då ett nationalistiskt parti för första gången tog plats i Sveriges riksdag. Efter att långsamt ha kämpat sig fram sedan de bildades 1988, klev partiet över riksdagsspärren med ett resultat på 5,7 procent.

Oron fanns att Sverigedemokraterna skulle agera som Ny Demokrati under den mandatperiod de satt i riksdagen i början av 90-talet. Men oron kom på skam. I likhet med NyD fick SD en mycket eftertraktad vågmästarroll, men med en stor skillnad: efter 2010 fanns det två vågmästarpartier. Även MP hade under mandatperioden möjlighet att välja vilket block de skulle stödja och på så sätt påverka politiken.

Den borgerliga Alliansen utnyttjade situationen och ställde SD och MP mot varandra. Miljöpartiet håvade in storvinsten, en historiskt generös migrationspolitik. SD fick bara smulor; ett fåtal mindre vinster när de stödde den övriga oppositionen.

Men däremot fick SD en mandatperiod då de lärde sig riksdagsarbete. De utvecklade sin politik och blev duktiga på att skriva motioner. Partiet visade också upp en helt annan sammanhållning än NyD. SD-ledamöterna var lojala mot sin ledning och deras agerande i riksdagen blev för de andra partierna förutsägbart eftersom de i god tid uttryckte sina åsikter i utskotten.

Vid flera tillfällen uttryckte såväl Jimmie Åkesson som andra företrädare att SD:s ledamöter inte hade något intresse av att fälla regeringen för sakens skull. De ville visa sig seriösa, samarbetsvilliga, pålästa och breda. Målet sattes långt fram i tiden. Åkessons visioner var inte att skapa oreda utan att på lång sikt bli ett 30-procentsparti med möjlighet att genomföra sin politik på alla områden.

Tisdagens presskonferens var ett totalt brott med Åkessons linje.

Valet 2014 gav SD ett fördubblat väljarstöd. SD fick återigen vågmästarpositionen, denna gång en ensam sådan med en svagare regering. Partiets kärnväljare och partianknutna fick nu ett enormt självförtroende. Ett moln fanns på himlen: den extremt populäre Åkesson tvingades sjukskriva sig, och det var oklart om han skulle kunna komma tillbaka. Ingen självklar ersättare fanns, men partiets främste ideolog, Mattias Karlsson, tog något motvilligt över rollen.

Hans motvilja tycks ha lagt sig snabbt. I ett mycket taktiskt spel har Karlsson under de senaste veckorna trollbundit medierna som har fått vänta på besked om hur SD skulle göra i budgetomröstningen.

Så kom då presskonferensen som alla väntade på. Efter en dragning av Oscar Sjöstedt tog Mattias Karlsson över och levererade en 20 minuter lång programförklaring via alla direktsända medier. Han meddelade att SD kommer från och med nu fälla alla regeringar som inte samarbetar med SD för att minska invandringen till Sverige, och som ger Miljöpartiet ett avgörande inflytande över migrationspolitiken.

Valet 2010 var historiskt och valet 2014 blev också historiskt. Det var då ett nationalistiskt parti skapade en regeringskris.

Sverige har nu i riksdagen ett parti som enbart bryr sig om en enda fråga: invandringen. Partiets stödtrupper jublar. Men Åkessons arbete att normalisera partiet är avbrutet.  Karlsson har visat att partiet klarar sig utan Åkesson. Han har också pekat ut en annan riktning för partiet. Det blir svårt för Jimmie Åkesson att komma tillbaka.

Annika Hamrud