Media låter hatet mot Hagamannen frodas

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2015-08-26

Debattören: I en demokrati ska ett rättsligt skydd gälla alla – även våldtäktsmän

DEBATT. Så kom det som kunde förväntas och som en del önskade: Hagamannen - Niklas Lindgren - misshandlas utanför sitt boende i Norrbotten. Det blir förstasidesstoff i alla medier.

Under en ganska kort tidsepok på 10 till 15 år finns flera fall av serievåldtäkter i Sverige. Serievåldtäkter är inte vanliga men heller inte något extremt undantag. Men just Hagamannen har blivit ett eget begrepp och väckt uppståndelse som ingen annan. Varför kan man fråga sig?

Hans övervåld mot offren har bidragit till detta. Han uppfyller bilden av en dr Jekyll och Mr Hyde. En normal och social familjefar som nattetid blir en bestialisk våldtäktsman. Och han undgick polisen i många år. Dessa förutsättningar har medier utnyttjat när man skapade monstret Hagamannen. Med det epitetet överflyttas så Lindgren i vårt medvetande till den naturvidriga sidan. Helst ska han också förvisas bort från staden, ett äldre straff som tagits till heders igen. Ett monster har vissa mänskliga drag, men är i övrigt en avskyvärd gestalt som måste dödas för att vi ska bli av med det. På sociala medier tävlar man också om att döda Hagamannen – internet kan mentalt koppla oss till stenåldern.

Media är noga med att ständigt hålla sin egen skapelse vid liv. När man beskriver Lindgren i fängelset så handlar allt i artikeln om att hans bästa vän i där är Anders Eklund, mer känd som Englas mördare. Att föra samman dessa personer är journalistiskt effektfullt för att behålla monsterbilden. Även efter frigivningen upprätthålls denna bild. I en krönika nästan föregriper Britta Svensson att Lindgren kommer att begå nya våldtäkter. Därmed legitimeras också hatet och våldet mot honom.

Media försöker snarare på ett ursäktande sätt förstå varför Lindgren misshandlats och hotats till livet på sociala medier. Inga kritiska kommentarer till detta finns. 

För att bättre förstå misshandeln av Lindgren har vissa medier snappat upp en kriminolog vid Umeå universitet, Tage Alalehto.  Enligt honom är Hagamannen själv ansvarig till att han blev misshandlad, Lindgren kan ha provocerat fram händelsen. Dessutom anser Alalehto att Lindgren inte har hållit en tillräckligt låg profil. Samt att han inte accepterade de restriktioner han fick om att inte röra sig i Umeåtrakten.

Vid närmare betraktande så visar det sig att Alalehtos kommentarer snarare är en del av lynchmobbens logik, där offret ges skulden, och inte ett uttryck för empirisk vetenskap.

Om Lindgren inte har brutit mot några regler eller hotat någon och ändå blir misshandlad så ligger ansvaret hos den eller dem som har misshandlat. Lindgren har, enligt beslut av tingsrätten, rätt att röra sig i Umeå och var inte ens i Umeå när misshandeln hände. Så tingsrättens beslut är ingen ursäkt för att misshandla Lindgren. Det är också en märklig logik att hävda att alla som blir våldtagna eller misshandlade har ett eget ansvar eftersom de inte har hållit en tillräckligt låg profil. 

Hagamannen är en skapelse av medielogiken. Därför undantar media honom från rättsamhällets principer. Det är inte ett juridiskt utan ett demokratiskt problem när media inte vågar eller vill försvara att ett rättsligt skydd gäller alla. Tycker vi att lagen ger för milda straff så måste vårt missnöje rikta sig mot lagstiftaren i stället för att tillgripa fysisk och medial lynchning eller legitimera hot och hat på sociala medier. Avsteg från den principen är första steget mot förvittringen av det demokratiska samhället. Det finns anledning till oro när så många journalister – och en och annan forskare - inte har förstått detta elementära faktum.

Urban Karlsson

PS För övrigt vill jag ge en eloge till Oisín Cantwell, en av få skribenter som vågat rikta kritik mot medias hantering av Hagamannen. DS