Sluta mobba dina egna, Alf Svensson
I dagarna håller kristdemokraterna riksting i Piteå. Som vanligt säkert en välregisserad föreställning där Alf Svensson och hans förtrogna styr partiet i den riktning partiledaren vill. En del frågor kommer att avgöras först sedan Alf Svensson satt upp sina hyperkänsliga fingrar i luften och känt efter vart opinionsvindarna kan tänkas blåsa 2002.
I kristdemokraternas politik har populismen och vindkänsligheten fått ersätta en fast och rak politik förankrad i partiets historia, i principfrågor och i ”ideologi”.
Ett av kristdemokraternas tidigare affischnamn, advokaten, riksdagsmannen och partistyrelseledamoten Rolf Åsbjörnsson, står inte till förfogande för ny kandidatur till riksdagen eller partistyrelsen och konstaterar i en intervju ”det finns en tendens inom partiet att vända kappan efter vinden”. En riktig bedömning av en alltmer populistisk politik som gjort Alf Svensson och kronprinsen i riksdagsgruppledaren Göran Hägglund till svenska mästare i kappvändning.
Lika säkert som amen i kyrkan eller mötestältet kan man vara på att Alf Svenssons parti ånyo kommer att försöka dra höga växlar på sina moral- och etikpredikningar. Bilden av kristdemokraterna som ”hederlighets- och omsorgspartiet” och Alf Svensson som den främste garanten för hög moral, god etik och hederlighet i svensk politik ska befästas och än en gång ge partiet luft under vingarna.
Det var ju denna ”himmelska moralretorik” och partiets så kallade omsorgspolitik som gav stora framgångar i 1998 års val. Men vad blev det egentligen av den utlovade politiken? Inte mycket. Den himmelska moralretoriken har i de flesta fall resulterat i jordisk dubbelmoral och hederlighetsrustningen har fått många sprickor.
Av kd:s omsorgspolitik har det blivit renodlat moderat sjukvårdspolitik och börshajarna har med kd:s välsignelse gjort entré på sjukhusen. I valrörelsen 1998 gjorde partiet en stor affär av vallöftet att man inom en tioårsperiod skulle utöka den svenska sjukvården med 20 000 nya vårdplatser. Ett förpliktigande löfte som gav röster i valet. Men några nya vårdplatser har inte setts till under den gångna treårsperioden i de regioner (Stockholm, Västra Götaland, Skåne) där kristdemokraterna suttit eller sitter med i den politiska ledningen. Här i Skåne har det varit en turbulens av sällan skådat slag inom sjukvården och revisorerna har riktat allvarlig kritik mot regionledningens sätt att sköta skattebetalarnas pengar: illa skötta upphandlingar, kaotisk situation på sjukhusen i Lund och Malmö och kristdemokratiska regionråd som vägrat redovisa vilka man bjudit på en omfattande och dyr representation.
Facit av kristdemokraternas landstings- och sjukvårdpolitik och löften om nya vårdplatser har istället resulterat i minskade vårdplatser, vårdturbulens, omfattande privatiseringar och utförsäljningar av sjukhus, vårdcentraler och tandkliniker.
I såväl Skåne som Stockholm har kristdemokraterna förvandlats till lydiga och lojala lakejer åt moderaterna utan hänsyn till löften om socialt engagemang som gavs i valrörelsen. Av sjukvård har det blivit en moderat vårdcirkus. Socialpolitikern och riksdagsledamoten Susanne Eberstein (s) har nyligen i rapporten ”Himmelsk retorik eller vardagspolitik” visat på vad kristdemokraternas vallöften inneburit i praktisk politik. Trots löften om mer pengar till vården röstade kd i riksdagen emot en uppgörelse mellan s och c som skulle ge mer öronmärkta miljoner till vården!
Inom det jordbruks-, skogs- och livsmedelspolitiska området har kristdemokraterna inte haft någon egen politik. Politiken har istället präglats av populism där kd:s företrädare utmärkt sig för att fungera som megafoner och drängar åt särintressen som inflytelserika och penningstinna branschorganisationer som LRF med flera.
Konsumentintressena har fått ge vika för den okritiska och illa dolda röstflirten med livsmedels- och skogsindustrin, därav ett okritiskt upprepande av LRF-kraven på minskade skatter, undantagsregler och ökade bidrag till lant- och skogsbruket och trädgårdsnäringen. Inom miljöpolitiken har de förr så stolta kraven och parollerna ersatts av ”pratbubblor” utan konkreta politiska förslag. Likaså har ”miljöengagemanget” inom kristdemokraterna resulterat i ett lakejartat och okritiskt uppträdande för industrins krav.
För industrin och inte minst för lobbyföretagen, en bransch till vilken kd-toppen har familjemässiga bindningar, måste kd-ledningen och dess riksdagsgrupp vara rena önskedrömmen. Det är bara att lägga fram önskemål så levererar kristdemokraternas riksdagsledamöter.
Kd:s förslag om försämringar i socialförsäkringarna drabbar de sjuka och sämst ställda i samhället.
Inom det rättspolitiska området krävde kristdemokraterna i valrörelsen 1998 ökade resurser till rättsväsendet. ”Alla brott skulle utredas och beivras, speciellt eko-brotten” hette det bland annat från partiledningen och den blivande kd-riksdagsledamoten Caroline Hagström. När samma ledamot senare själv blir föremål för utredningar av skattemyndigheten och Ekobrottsmyndigheten kallas det ”kampanj” av kd-ledningen. Trots att Skattemyndigheten konstaterade icke redovisade inkomster i deklarationer och skönstaxerar flera gånger, Ams konstaterar felaktigt erhållen a-kassa, Försäkringskassan anmäler henne till åklagare för försäkringsbedrägeri, försvaras hon av partiledningen.
Kristdemokraterna har inte heller någon trovärdighet i mobbningsfrågan. I valet 1998 kom, genom kd:s odemokratiska manipulerande med valsedlar, Maj-Britt Wallhorn in som riksdagsledamot på Malmöbänken. Ett år senare lämnade hon riksdagen sedan hon mobbats ut av partikamraterna i Malmö och stödet från kd-toppen lyst med sin frånvaro.
En före detta ombudsman i Skåne mobbades också ut av distriktsledning och partivänner i Malmö. Åtskilliga andra kristdemokrater har under årens lopp fått känna på den interna mobbningen inom partiet. Har man haft åsikter i strid med Alf Svenssons uppfattning för dagen eller varit kritisk till Alf Svenssons ledarskap och demokratin i partiet har det ofta resulterat i utfrysning, utanförskap och uteslutning.
Timmy Ohlson (kristdemokratisk kommunfullmäktigeledamot i Trelleborg, ersättare i Skånes regionfullmäktige, tidigare distriktsstyrelseledamot och regionordförande i kdu)