Politiker är usla på e-demokrati
Allt fler i landet får tillgång till internet, vilket kan påverka medborgarnas politiska engagemang. Vi skulle till exempel kunna rösta om politiska frågor via nätet och föra en dialog med våra folkvalda via nätet. Mattias Hartmann, pol mag i statsvetenskap, tycker att det är dags för politikerna att vakna och börja engagera sig i frågan om e-demokrati.
Är e-demokrati på väg att bli en fluga? Kommer e-förvaltning att växa explosionsartat inom en nära framtid? Frågor som dessa och fler har i dagsläget inget entydigt svar, men det går att att resonera om saken och överväga ett par möjliga scenarier.
För det första står det klart att e-demokrati inte har en helt klar definition, vilket inte bör vara ett hinder för att diskutera frågan närmare. Kort sagt kan e-demokrati vara allt från omröstningar på nätet till ett debattforum på en kommunhemsida.
E-demokrati är alla typer av interaktiva kontakter mellan politiker och medborgare, eller medborgare och medborgare för den delen - så länge vi talar om politiska frågor. Allt det som i dagligt tal menas med demokrati och får en ny kanal genom internet bör falla under definitionen för e-demokrati.
Vi befinner oss i en relativt komplicerad situation, oavsett hur positiva de mer långsiktiga trenderna ser ut. Datoranvändandet och internettillgången i landet växer stadigt, och med digital-tv:s introduktion via bredbandet kommer många frågor rörande huruvida internet och dess tjänster är en klassfråga eller inte att lösas. I framtiden kan vi lika gärna rösta eller köpa byxor via tv:n som genom en dator.
Även engagemanget och utbildningsnivåerna ser ljusa ut, med förbehåll för att den senare börjar bli alltmer segregerad - samtidigt som vi får en större andel högskolestudenter minskar andelen med komplett grundskole- och gymnasieutbildning.
Människor är i dag generellt sett bättre på att tillgodogöra sig information och ha en uppfattning om den. Inte nödvändigtvis en uppfattning som formuleras genom de traditionella partikanalerna, men engagemanget finns fortfarande där.
Oavsett dessa trender ser vi inte en ökande benägenhet hos landets politiker att ta till sig e-demokrati. Detta kommer att bli ett problem på två sätt:
Dels växer legitimitetsproblemen i takt med att medborgarna inser att e-demokrati rent tekniskt är möjligt, utan att politikerna använder sig av den. Dels minskar chanserna för politikerna att etablera sig på internet när tiden är mogen - vilket är nu.
Givetvis kan det vara svårt för en politiker att se nyttan i e-demokrati, eftersom den oftast innebär mer arbete av olika slag. Att däremot ta till sig e-förvaltning när digitala namnunderskrifter snart blir genomförbart är desto enklare. Tänk er att hantera alla möjliga typer av blanketter och inbetalningar till det offentliga via nätet helt automatiserat och virtuellt. Inte bara externt gentemot användaren, utan även internt i behandlingen av det som inkommer. Vinsterna av detta för såväl användare som producent är enorma i förlängningen. I nuläget är det förvaltningen som har tagit initiativet vad gäller det offentliga och internet. Politikerna är antingen för dåligt insatta eller inte intresserade av att utnyttja det.
Det måste anses som talande för vad som händer inom e-demokrati just nu - vilket inte är så mycket - när landets demokratiminister har två förslag för att vitalisera systemet, gemensamma valdagar för Europaparlamentet och riksdagsvalet och "någonting med IT".
Oavsett om det bör anses som talande för en hel kår politiker eller inte är det fortfarande glasklart hur politikerna ser på situationen. De måste kommentera den men är inte särskilt intresserade av att agera. Om detta sen är ett misstag politiskt får framtiden utvisa, att det är ett misstag demokratiskt vet vi redan nu.
Svaren på frågorna huruvida e-demokrati är en fluga och om e-förvaltning kommer att växa explosionsartat är följ-aktligen ett klart och tydligt kanske. Att en stor omvälvning är förestående är knappast revolutionerande att hävda, däremot är det svårt att förutse när den sker.
Vad vi däremot vet är att vi behöver tydliga och initiativrika politiker för att leda in det existerande medborgarengagemanget till de traditionella kanalerna. Och vi behöver politiker som vet vad de vill med framtidens demokrati. Det förra är avhängigt det senare, och det senare avhängigt e-demokrati. Frågan är vad som görs med denna kunskap. Vem är villig att agera? Och när?
Mattias Hartmannpol mag i statsvetenskap och projektledare på Entrappa Interactive
I framtiden kan vi lika gärna rösta eller köpa byxor via tv:n som datorn