Öppna ögonen för faran med socker
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-04-20 | Publicerad 2015-04-16
Debattören: Livsmedelsverket bör sänka sin rekommendation om intag
Fetmaepidemin har gått så långt att en del svenska barn nu behöver fetmaopereras. Tonåringar får friska delar av sin kropp bortskurna. Från många av världens länder kommer samtidigt rapporter om att barn med fetma ofta har fettlever, något som tidigare främst alkoholister fick.
I USA beräknas att runt ett av tio barn i åldern 12-19 år är drabbat. Fettlever är starkt kopplat till typ 2-diabetes och en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.
I dag anordnar organisationen Swedish Nutrition Foundation (SNF) ett seminarium vid Lunds universitet om sockrets roll i denna epidemi. Tillsammans med svenska forskare har SNF – med medlemsföretag som Coca-Cola, Nordic Sugar, Fazer och Unilever – tagit fram en rapport om sockrets hälsoeffekter. I ett pressmeddelande påstår organisationen att socker inte har några unikt fetmabildande egenskaper. Det är också den bild branschrganisationen Livsmedelsföretagen försöker sprida via medier: socker är inte värre än andra kalorier.
Dessvärre har politiker hittills köpt industrins budskap. Därför är det fortfarande lagligt att marknadsföra frukostflingor till barn där närmare 40 procent av alla kalorier kommer från tillsatt socker. När forskare har tillsatt den mängden socker i mat till råttor har de utvecklat fettlever. Det kallas för fruktosinducerad icke-alkoholorsakad fettlever. Enligt forskares teser utvecklas fettlever av för höga doser av sockerarten fruktos. Vitt socker består till hälften av fruktos och till hälften av glukos. Fruktos är en dålig energikälla för kroppens celler och levern måste ta hand om denna sockerart. Försök på apor visar också att levern tar skada av för mycket fruktos.
Industrin förnekar dock att fruktos direkt kan orsaka fettlever och fetma hos barn. På sin hemsida skriver branschorganisationen Livsmedelsföretagen att: ”Forskningen pekar dock mot att det krävs mycket stora mängder fruktos för öka fettproduktionen i levern. Mängder som få, om någon, får i sig.”
Men vetenskapen visar på motsatsen. När danska forskare lät överviktiga personer under ett halvår dricka en liter läsk per dag, ökade mängden fett i levern i genomsnitt med 140 procent. I en kontrollgrupp som i stället fick dricka mjölk förblev mängden fett i levern konstant. Forskarna i SNF:s rapport avfärdar detta i en svepande formulering: ”Dock kan man inte studera om det är fruktosen per se som har orsakat den ökade fettinlagringen, eller om det beror på ett kaloriöverskott.”
Livsmedelsverkets rekommendation är att vi bör få maximalt 10 procent av alla kalorier från tillsatt socker. Gränsen är dragen utefter vårt behov av vitaminer; äter vi mer socker får vi i oss för lite näringsämnen. Men sannolikt behöver myndigheten i sina gränsdragningar ta hänsyn till att socker direkt kan orsaka typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.
I en amerikansk studie hade personer som fick 11,4 procent av sina kalorier från tillsatt socker en signifikant ökad risk för hjärt-kärlsjukdom i jämförelse med personer som endast fick i sig 7,4 procent.
Livsmedelsindustrin har mycket att vinna på att förminska forskning som visar att socker är skadligt. Dessvärre är flera universitetsforskare nära knutna till industrin genom bland annat SNF. I SNF:s styrelse och nutritionsråd sitter forskare som är med och påverkar våra nordiska näringsrekommendationer.
Den naivitet som nu råder kring sockret kommer sannolikt att dömas hårt av eftervärlden. Hur kunde vi låta det gå så långt att barn behövde operera bort delar av sin magsäck? Hur kunde vi ge barn livsmedel som vi aldrig skulle ha gett till djur?
Ann Fernholm