Nej, vi har inte råd att strunta i klimatkrisen
Debattörerna: Fördröjningen av omställningen kostar Sverige flera miljoner – i timmen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-10-13
DEBATT. Klimatkrisen är en existentiell utmaning. Den handlar om vårt ansvar för de oåterkalleliga förändringar av jordens klimat och ekosystem som vår livsstil orsakar, och de förluster som därmed drabbar oss, våra barn, och framtida generationer.
Klimatförändringarna går allt snabbare; vi är inne i den sjätte massutrotningen av allt liv på jorden, och människors livsvillkor försämras.
Detta kan inte mätas i pengar, men även det vi kan mäta blir dyrare av att vi dröjer.
Sverige har, liksom flertalet av jordens länder, skrivit under Parisavtalet och förbundit sig att hålla jordens uppvärmning under två grader. Varje land bestämmer själv hur, men vetenskapen är enig om att det innebär ett stopp för förbränningen av kol, olja och gas och drastiskt minskade utsläpp av klimatpåverkande ämnen.
Många olika metoder att klara tvågraders-målet undersöks, inte minst med avseende på kostnader.
En studie i tidskriften Nature drog bland annat slutsatsen att för varje år som omställningen försenas ökar den globala kostnaden med 600 till 900 miljarder US dollar, nästan en procent av jordens totala BNP.
Så stora belopp är svåra att förstå. Låt oss göra det tydligare genom att bryta ner det till vad det kostar oss svenskar: Sveriges andel av världens totala årliga CO2-utsläpp är cirka 0,25 procent.
Om vi fördelar kostnadsökningen i proportion till det så blir vår nota mellan 17 och 25 miljarder kr per år, eller 2 till 3 miljoner per timme.
Ovanstående motsvarar enbart kostnaderna som följer av fördröjningen av den nödvändiga omställningen.
Under tiden dör i genomsnitt 140 personer i förtid per år i Sverige på grund av klimatförändringar. Samhällets kostnad för ett förtida dödsfall är 40,5 miljoner kronor. Det blir 5,7 miljarder kr per år, eller 0,6 miljoner kr per timme.
Då ingår inte vår del av kostnaden för överdödligheten i andra länder.
Vår riksdag har vetat i decennier att utsläppen måste minskas kraftigt, men i stället har de exporterats eller trollats bort genom att kalla dem icke-fossila.
Covid-19 gav oss en chans till nytt vägval, men inte heller det hände; år 2021 ökade våra utsläpp med fyra procent.
Kostnaden för riksdagens passivitet är alltså miljontals kronor per timme. Och detta är bara en liten del – ”kostnader” som krig, livsmedelskris, utrotning av växter och djur, ett fattigare liv för framtida generationer vill vi inte ens försöka kvantifiera.
Vår slutsats är att det är vårt ansvar att ständigt påminna om katastrofen. Varje förlorad timme betyder ohyggliga extra kostnader för oss och för vår planet.
Ola Gabrielson, ingenjör, Klimataktion
Janine O’Keeffe, ingenjör & ekonom, Scientist Rebellion
Magnuz Engardt, docent i meteorologi, Extinction Rebellion
Thomas Hörberg, docent i lingvistik, Scientist Rebellion
Maria Johansson, doktor i ekologi, Scientist Rebellion
Ester Gubi, doktorand inom psykiatrisk epidemiologi, Scientist Rebellion
Petter Kallioinen, tekniker och doktorand inom kognitiv neurovetenskap, Scientist Rebellion
Caroline Ford, journalist, Parents for Future
Ulrik Berggren, doktor i trafik och väg, Lunds universitet
Nikolaus C.S. Mezger, läkare och doktorand i cancerepidemiologi, (Tysk allians klimatförändringar och hälsa (KLUG) e.V./Karolinska institutet)
Mathias Milz, bitr. professor i atmosfärsvetenskap, Luleå tekniska universitet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.