Sämre schlager utan musikskola
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-02-27
Vänsterpartiet: Stoppa nedskärningen av kulturskolan
I kväll hålls den fjärde deltävlingen i årets upplaga av Melodifestivalen. Många barn och unga kommer att följa tävlingen och drömma om att någon gång få utöva musik och sång genom eget skapande eller musicerande.
Men möjligheten att förverkliga den drömmen är tyvärr en klassfråga på många håll i Sverige.
Det är sedan länge konstaterat att de stora framgångarna för svensk popmusik utomlands, ”det svenska musikundret”, har ett samband med att så många barn och unga fått möjlighet att utöva musik redan i skolåldern genom den kommunala musikskolan. Likaså är det väldigt många av våra kända och uppskattade skådespelare som har börjat sin bana i Vår teater eller liknande verksamheter. Men väldigt många fler än de som kommer att ägna sig professionellt åt kulturutövande har glädje och nytta i sin personliga utveckling av att möta kulturen tidigt.
Kulturskolan eller den kommunala musikskolan är för många barn och ungdomar den första och enda kontakten med skapande kultur. Skolformen finns i 280 av landets 290 kommuner och har blivit en självklar del av den kommunala välfärden.
Sammanlagt är det cirka 200 000 elever som deltar i kulturskolan, men verksamheten är frivillig och är inget nationellt ansvarsområde. Den hotas ständigt av att bli offer i de kommunala budgeterna. Nu är det dags igen.
SMOK (Sveriges Musik- och kulturskolor) har gjort en enkätundersökning bland alla landets kommuner och konstaterar att under 2010 kommer 55 procent av kommunerna att skära ner i kulturskolan. Tre kommuner vill lägga ner den helt. Detta innebär att det blir cirka 15?500 färre elever i landets kulturskolor.
I Stockholms stad kommer nedskärningarna att bli brutala. Kulturskolan är det område inom kulturnämnden som ska spara mest och har ett sparbeting på cirka 5,5 miljoner kronor. Den åläggs också att öka intäkterna. Detta trots att avgifterna i Stockholm under det borgerliga styret kraftigt höjts, i vissa fall fördubblats, vilket har uteslutit många elever i fattiga områden.
Avgifterna för att gå i kulturskolan varierar betydligt i landet, från nolltaxa i Luleå och Sundvall till närmare 2 000 kronor per termin på Lidingö. I Göteborg betalar barnen 200 kronor per termin, i Stockholm cirka 1 000.
Vi vet att många barn har en hög tröskel till kulturen. Därför vill vi att kulturskolan ska ha en bred och uppsökande verksamhet, som når även de kulturovana. I Stockholm visar den borgerliga majoriteten vad man vill med kulturskolan. Man har förpassat den helt och hållet till fritiden, strukit bort den uppsökande verksamheten och deklarerar frankt att ”I Stockholm vill vi ha en kulturskola som möter en kulturvan och kulturutövande generations behov” (ur Folkpartiets rapport om kulturskolan i Stockholm, 2009).
Denna utveckling är högst oroväckande med tanke på växande segregation och ökande klassklyftor. Vi anser att alla barn har rätt att få del av kulturskolan. Barn och ungdomar ska ha möjlighet att skapa och konsumera kultur på sina egna villkor, oavsett klass, kön och etnisk tillhörighet.
Vänsterpartiet anser att kulturskolan ska vara avgiftsfri, liksom grundskolan. Vi vill skriva in rätten till kulturskola i skollagen och vi vill att staten ska få ett övergripande ansvar för likställigheten i landet.
Därför ökar Vänsterpartiets i sitt budgetförslag för 2010 medlen till kommunerna, som innebär cirka 1 000 nya lärare till kultur- och musikskolorna i landet och avsätter drygt 30 miljoner kronor till att införa en maxtaxa i kulturskolan.
I budgeten för Stockholms stad ökar Vänsterpartiet anslagen för kulturskolan med 10 miljoner kronor och sänker avgifterna. Vi hoppas att kommunalpolitiker runtom i landet är så framsynta att de inser kulturskolornas fundamentala betydelse för barn och unga.
Ett lärorikt exempel är Bjurholms kommun där man 1996 lade ner kulturskolan. I december kunde vi läsa ett uttalande av kommunalrådet Ingemar Nyman (M) i Lärarförbundets tidning Fotnoten: ”Det var det dummaste beslut jag har varit med och fattat. Som tur är mognade vi och startade den igen efter sex år”. Han berättar att folk och företag som funderade på att flytta till kommunen ringde och hörde om det fanns en musikskola för barnen och att kommuninvånarna genomförde omfattande protester.
Vi anser att kommunerna behöver stöd från beslut på nationell nivå, så att alla barn i landet får samma förutsättningar att utvecklas genom eget skapande.
Siv Holma
Amineh Kakabaveh
Ann Mari Engel
Mårten Andersson