Nej, inget blir bättre av er unkna tradition
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-09-30 | Publicerad 2016-09-28
Ministern: ”Inte just det här och inte just nu” är era ständiga argument mot ökad jämställdhet
DEBATT. I slutet av förra veckan presenterade regeringen sitt kommande beslut om att inrätta en jämställdhetsmyndighet samt en budgetsatsning på en strategi mot mäns våld mot kvinnor. Få regeringsbeslut har fått ett sådant engagerat och positivt mottagande. Kvinnorörelsen, organisationer och feminister av olika kön hörde av sig och flera kommuner vill att myndigheten ska placeras hos just dem.
Vissa företrädare för oppositionen var däremot snabba med att avfärda beslutet med slitna argument som "en myndighet löser inga problem" och "varför en strategi, när vi behöver poliser".
Förslag om ökad jämställdhet förskjuter maktbalanser och möter därför motstånd. Partier som är för status quo och ett gammaldags samhälle går emot. KD och många gånger M har i själva verket motsatt sig reformer som visat sig leda fram till den grad av jämställdhet som vi har idag.
Ett mycket färskt exempel är Ulf Kristersson (M) som i budgetdebatten i riksdagen i veckan raljerade, förminskade och förlöjligade behovet av en kommande jämställdhetsmyndighet. Han följer därmed en unken tradition där förslag som syftar till att öka jämställdhet ska sättas på plats.
Kristerssons regering spenderade 2,1 miljarder på jämställdhet. De faktiskta effekterna kan inte mätas enligt resultaten i flera utredningar. Bristen på en myndighet är uppenbar.
Jag har drivit jämställdhetsfrågor i många år och är van vid synpunkter som "självklart ska vi göra något men inte just det här och inte just nu". Vilket var vad M, KD och SD uttryckte.
Det är ett välkänt motstånd mot ett jämställt samhälle och faktisk fördelning av makt och inflytande.
Vi har haft en sommar då Ebba Busch Thor (KD) klädd i blågult sa sig hylla "svenska värderingar såsom jämställdhet". Faktum är att hennes parti och hon själv vill möjliggöra vårdvägran för personal i abortvården och tvinga kommuner att införa vårdnadsbidrag. Båda sakerna djupt gammalmodiga och förslag som motverkar jämställdhet.
Men det finns faktiskt ett annat förhållande som oroar mig ännu mer. Det är kidnappningen av jämställdhetsfrågorna som ett allmänt svenskt politiskt resultat. Som om den jämställdhet vi har uppnått i samhället inte har kostat någon ansträngning och alltid formats i konsensus. Det går inte att ta åt sig äran för svensk jämställdhet och samtidigt möta alla avgörande förslag som har lett fram till ökad jämställdhet med motstånd.
Jämställdheten, som onekligen har nått längre i Sverige än i många länder, är i själva verket ett resultat av hårt arbete, politisk strategi och modiga ställningstaganden.
Politiska beslut, samverkan med frivilligorganisationer och ledarskap har spelat avgörande roll på jämställdhetsområdet. Målet om ett jämställt samhälle löser sig inte av sig självt eller automatiskt med nästa generation.
Regeringen kommer att fatta beslut om en jämställdhetsmyndighet eftersom politikområdet behöver bättre styrning för att investerade resurser ska få önskad effekt. Det är ett väl underbyggt förslag. Vi måste få ett slut på mäns våld mot kvinnor och ekonomisk ojämställdhet.
Hittills har alltför många vällovliga satsningar fått blygsamma eller inga effekter på jämställdhet och därmed inte minskat orättvisor i människors liv. För mycket projekt och för lite långsiktig strategi präglar området. Det finns mycket kunskap i Sverige men svårigheter att använda den systematiskt. Jämställdhetspolitiken är det enda större politikområde som inte har någon genomförande myndighet. Det kommer vi nu att ändra på!
Åsa Regnér, jämställdhetsminister (S)
Läs svaret från Moderaterna: Vi raljerar inte – vi löser problemen
Läs Åsa Regnérs slutreplik: Att ta fram rapporter räcker inte, M
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.