Är vaccin framtaget på djur lösningen?

Debattörerna: Läkemedel hade blivit säkrare utan djurförsök

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-12-08

Vi vill inte förstöra festen men det finns en grym och – menar vi – oetisk paradox här: För att få fram ett vaccin till den sjukdom som med all sannolikhet kommer av hur vi människor har hanterat djur, har det i forskningslabben använts miljontals – andra djur, skriver Lise-Lott Alsenius och Louise Cederlöf.

DEBATT. I rekordfart har ett flertal vaccinkandidater mot covid-19 nu tagits fram och är på väg att godkännas. Världen drar – med all rätt – en suck av lättnad, pandemin har redan skördat alltför många offer.

Men hur har de forskats fram?

Att det coronavirus som kan leda till covid-19 har sitt ursprung från vilda djur råder stor enighet om. Exakt hur det har gått till är i dagsläget inte klarlagt; är det fladdermusen eller den utrotningshotade myrkotten som är boven? Hanteringen av vilda djur på marknader i Asien?

Vi har också i Sverige och Danmark sett en utbredd smittspridning bland minkar som verkar vara extra känsliga för just coronavirus.

Klart är i alla fall att zoonoser, det vill säga sjukdomar eller infektioner som kan spridas mellan djur och människa och orsaka allvarliga utbrott och i värsta fall pandemier, har fått ökat fäste de senaste decennierna: fågelinfluensa, svininfluensa, ebola, sars, mers och så nu den förödande variant av coronavirus som kan leda till covid-19.

Den 3 december passerade Sverige 7000 döda i covid-19. Behovet av en lösning, ett vaccin, en bot, är akut. I stort sett hela världen gläds åt att vaccin nu är i sikte. Även vi.

Men med risk för att förstöra festen; finns det inte en grym och etisk paradox här? För att få fram ett vaccin till den sjukdom som med all sannolikhet kommer av hur vi människor har hanterat djur har det i forskningslabben använts säkert hundratusentals andra djur.

Visserligen inga fladdermöss, minkar eller myrkottar, men väl möss, råttor och apor. Låter det rimligt? Är det inte ett feltänk, från början?

Det finns en annan aspekt att lägga vid sidan av den etiska frågan, nämligen den att djurförsök kan ha dålig träffsäkerhet.

I genomsnitt fungerar bara ett av tio blivande läkemedel som genomgått en mängd djurtester, när de väl testas på människor. Till exempel har inget av de 150 nya läkemedel mot blodförgiftning som forskats fram med hjälp av möss fungerat på människor.

Andra visar sig ha så allvarliga biverkningar att de – trots att djuren tålde dem – är för farliga för att ge till människor.

Forskare vid Karolinska Institutet har larmat om att det finns stora skillnader i hur insulin frisätts hos möss jämfört med människor. Förslag om att i stället använda mänskliga insulinproducerade celler har förts fram.

Förhoppningen är att kunskap från studier av celler och vävnader från patienter kan leda forskningen framåt inom en rad områden. 

Det är inte helt logiskt och känns inte helt betryggande att vi rättfärdigar djurförsök med att djur inte är människor. Samtidigt anser vi att de är tillräckligt lika oss för att kunna testas på.

Tänk om vi fastnat i att tänka ”så har vi alltid gjort” och därmed missar bättre och mer tillförlitliga metoder?

Vi skriver 2020. Den tekniska revolution som har skett under modern tid saknar motstycke. Redan för 50 år sen satte vi en man på månen, och det gick. En hel värld har kunnat ställa om sina samhällen och funktioner till följd av pandemin, och det gick.

Nog måste det gå att utveckla och ersätta metoderna i forskningslaboratorierna så att vi slipper gå omvägen via djur? Vi tror att alla har att vinna på det: djuren slipper lida och dö, vi människor får säkrare och bättre läkemedel.


Lise-Lott Alsenius, ersättare i Centrala djurförsöksetiska nämnden
Louise Cederlöf, medicin- och djurskyddsjournalist
Båda är författare till ”Djurhus A”, en ny deckare om djurförsök och forskning


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.