Jakten på Wallström är direkt oanständig

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-01-21 | Publicerad 2016-01-20

Mats Svegfors: Inget är mindre korrumperande för ett statsråd än att hyra sin bostad

DEBATT. Kritiken mot Margot Wallström är direkt oanständig.

Hur skulle utrikesministern korrumperas av att hyra en bostad av Kommunal? Genom att i regeringsställning särskilt beakta fackliga intressen? Visst kan det tänkas, men i så fall är hela arbetarrörelsen, nu och sedan begynnelsen, en enda stor korruptionshärva.

Borgerliga politiker med bubblande rättskänsla borde på ett bräde anmäla samtliga socialdemokratiska statråd, från Hjalmar Branting och framåt, för granskning av konstitutionsutskottet. Och det borde av formella skäl vara omöjligt för socialdemokratiska politiker att i framtiden bli regeringsledamöter.

Det är svårt att tänka sig ett mindre korrumperande sätt för ett statsråd att skaffa sig en bostad än att hyra en bostad för den tid som han eller hon är statsråd. Det enda intresse som statsrådet har i bostaden är att just bo där. Visst kan sägas att det i Margot Wallströms fall inte har skett på det sätt som jordabalken föreskriver. Men det är inte särskilt intressant. Lagen förbjuder på intet sätt en hedersöverenskommelse, den begränsar bara de rättsliga verkningarna.

Det sägs också att Margot Wallström borde ha köpt en lägenhet i stället för att hyra av Kommunal. Men tala om korruption.

Den som äger sin bostad är för hela sin ekonomi beroende av de regler regering och riksdag beslutar. Den som köper en lägenhet i Stockholms innerstad får i dag räkna med att betala i storleksordningen 80 000 kronor/kvadratmetern. Om amorteringskrav, lånetak och avdragsbegränsningar skulle tvinga ner priserna till säg 50 000 kronor/kvadratmetern, vilket var nivån under rätt lång tid före finanskraschen 2008 och likaså därefter fram till dess att styrräntan dök, skulle detta innebära att den som äger en 100 kvadratmeter stor lägenhet förlorar tre miljoner kronor i personlig förmögenhet.

Särskilt besvärligt skulle detta naturligtvis vara för den som gått in på Stockholms bostadsmarknad när priserna redan gått i taket.

Låt oss säga att en regeringsledamot under år av viktiga men samtidigt välbetalda internationella uppdrag sparat ihop tre miljoner kronor (ett sparande på 25 000 kronor per månad i tio år). Med några till synes marginella regelförändringar kan denna förmögenhet vara borta. Lite annorlunda förhåller det sig för den som ägt sin bostad under längre tid. En lätt fångad förmögenhet har då förlorats lika lätt (vilket naturligtvis inte hindrar alla ”bostadskapitalister” i riksdag och regering att vara i allra högsta grad medvetna om vad regelförändringarna innebär för deras egen del).

Tala om hänsyn som typiskt sett och faktiskt korrumperar.

Det som nu sker, när det gäller Margot Wallström, är ett journalistiskt tjyv- och rackarspel.

Händelsevis är det ånyo en kvinna som jagas.

Och händelsevis är det just på bostadsområdet som spelet bedrivs.

O, vad jag skulle önska att det åtminstone fanns någon borgerlig politiker som kunde demonstrera intellektuell heder och civilkurage och gå emot detta eländiga drev. Det skulle dessutom kunna vara ett första steg mot att börja göra upp med den skam och den fläck på borgerlighetens banér som heter bostadspolitik.

Ett av de första beslut som Fredrik Reinfeldts regering fattade var att i praktiken avskaffa fastighetsskatten. Över en natt blev ett stort antal statsråd och riksdagsledamöter mångmiljonärer. Om det inte hade varit så att detsamma gällt en betydande del av landets journalistiska etablissemang hade det nog uppmärksammats mer, det vill säga något.    

Mats Svegfors