Klara husförhöret – eller skickas i döden

Debattören: Konvertiter riskerar utvisning på grund av Migrationsverkets okunskap om kristen tro

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2016-12-22

Frågorna som Migrationsverket ställer till kristna konvertiter liknar gammeldags husförhör. Men vem är det egentligen som har bristande kunskap om kristen tro? Migrationsverket eller Irshad som inte kunde räkna upp Jesu tolv lärjungar? Nu ska han utvisas med risk att dödas för sin tro, skriver prästen Christoffer Abrahamsson.

DEBATT. Min vän Ahmad Irshad Sharify är uppvuxen i en muslimsk familj i Afghanistan. Han kom i kontakt med den kristna tron i sitt hemland, vilket gjorde att Irshad ville lämna islam och i stället bli kristen.

För att fritt kunna utöva sin religion och av rädsla för vad som skulle kunna hända med honom flydde han och hamnade i Sverige där han lät döpa sig och gick med i kyrkans ungdomsgrupp.

Enligt flyktingkonventionen, EU:s regler och svensk lag har man rätt till asyl om det finns välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av religion. Irshads asylskäl är solklara, men Migrationsverkets ifrågasätter autenticiteten i hans tro och har beslutat att skicka tillbaka honom till Afghanistan – ett land som på pappret har religionsfrihet sedan 2004, men som i praktiken dömer människor till döden för brottet ”avfällighet.”

Bristande kristendomskunskap är ett av skälen som Migrationsverket anger som grund för Irshads utvisningsbeslut.

Var det för att han inte kom ihåg namnen på Jesu tolv lärljungar eller inte kunde redogöra för treenighetsläran? I egenskap av präst eller vittne har jag suttit med vid flera förhör och kan konstatera att frågorna som Migrationsverket ställer, liknar gammeldags husförhör.

Vem är det egentligen som har bristande kunskap om kristen tro? Migrationsverket eller Irshad?

Kristen tro handlar nämligen om mycket mer än kunskap. Om kunskap låg till grund för hur kristen någon är borde ju landets alla religionslärare vara mer kristna än många regelbundna gudstjänstfirare. Den kristna tron handlar om en relation till Jesus och ett försök att leva i hans efterföljd.

Den kristna tron är inte teoretisk, utan kroppslig. Att kunna citera Bibeln är ingen måttstock för hur överlåten någon är i sin tro.

Okunskapen om religion uppenbaras inte bara i Migrationsverkets förhörsfrågor, utan även i de förslag som asylsökare kan få. ”Men du behöver väl inte berätta om din tro?” har kristna konvertiter fått höra från sina handläggare.

I sekulära Sverige ses tron på sin höjd som en privatsak, men att byta religion är ingen småsak och en konvertering föregås ofta av en stark erfarenhet som påverkar både värderingar och levnadssätt.

Men är det inte möjligt att människor låtsas vara kristna för att få asyl? Och vad ska Migrationsverket gå på om de inte kan basera beslutet på den asylsökandens kristendomskoll?

Det går förstås inte att utesluta att det finns någon som använder en ”påhittad tro” som skäl för att öka sina chanser att få stanna, men de allra flesta gör inte det.

Kyrkor vittnar om hur många afghaner kommer till tro, hur de deltar aktivt i församlingslivet och hur deras värderingar och levnadssätt förändras. Dessa aspekter borde Migrationsverket väga in.

Att Irshad har fått avslag och därmed ska skickas tillbaka till Afghanistan är djupt sorgligt. Han står inför valet att avsäga sig sin tro, eller riskera att bli dödad på grund av den – allt eftersom Migrationsverket stirrat sig blinda på huruvida han klarat deras husförhör.


Christoffer Abrahamsson


Vill du hänga med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.