Stoppa bidragen till partiers valinformation på utländska språk
Sara Skyttedal, KD: Den som inte kan svenska är inte en del av vårt samhälle
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-09-04
DEBATT. Det är dags för Sverige att börja agera konsekvent utifrån principen att den svenska demokratin utövas på svenska.
Motsatsen bör i vart fall inte subventioneras av skattebetalarna.
Normkritik är på modet. Men trots alla identitetspolitiska äventyr som tillåtits prägla politik och akademi håller nog nästan alla med om att svenska språket är och ska förbli norm i Sverige.
”Språket är nyckeln till integration”, är en andemening som du nog skulle kunna finna i samtliga riksdagspartiers program. Problemet är att desto färre verkar vilja göra allvar av parollen.
Socialdemokraterna säger sig ha anslutit till linjen om språkkrav för såväl permanenta uppehållstillstånd som för medborgarskap, men verkar helt oförmögna att presentera lagförslag på området.
Och den förmågan lär knappast stärkas vid en eventuell rödgrön valseger, när regeringsprogrammet ska förhandlas med Miljöpartiet och de andra partierna.
Samtidigt råder konsensus mellan KD, M, SD, och L att ett sådant krav är helt avgörande.
Men det finns långt fler områden som skulle behöva ses över. Förvisso med betydligt mindre tyngd än frågan om medborgarskap, men likväl av stort signalvärde.
Ett exempel är att skattebetalarna ännu står för tolktjänster inom vården för personer som vistats i Sverige i många år. Ett annat exempel märker den som nu i valtider gör ett besök i partiernas valstugor.
Det är nämligen så att staten inför varje val subventionerar riksdagspartiernas framtagande av valmaterial på andra språk än svenska. Därför kan du hitta valinformation på alla tänkbara språk.
Inför riksdagsvalet i år får partierna dela på ungefär 30 miljoner kronor för att översätta valinformation genom vad som i regleringsbrevet kallas ”särskilda medel till partierna för informationsinsatser inför 2022 års val”.
Att så sker på våra nationella minoritetsspråk, som samiska eller finska, äger sin rimlighet av en rad historiska skäl.
Men varför ska skattebetalarna finansiera valinformation på arabiska eller somaliska?
Det verkar som att de som utformat systemet har haft tanken att den enskildes skyldighet att lära sig språket väger lättare än den förmodade rättigheten att ta del av valinformation. Jag delar inte den slutsatsen. Tvärtom.
Att understryka skyldigheten att lära sig svenska bör, inte minst mot bakgrund av den massiva segregationen och de många utanförskapsområdena, väga tyngre än den dogmatiska jakten på att höja valdeltagandet.
Det sker naturligtvis långt fler insatser för att öka valdeltagandet bland icke-integrerade medborgare än bara översättningsstödet.
Det är heller ingen vild konspirationsteori att detta sker utifrån vetskapen om Socialdemokraternas dominans i dessa väljargrupper.
Översättningsstödet bör rimligen också ses mot en sådan bakgrund. Det finns andra grupper med lågt valdeltagande, som utlandssvenskar, som saknar en tydlig socialdemokratisk dominans, mot vilka det offentliga inte riktar samma resurser och omsorger.
En sådan slutsats är möjligen att svära i demokratikyrkan. Men den som inte behärskar svenska är inte heller i någon reell mening en del av det svenska samhället, och kan därför inte heller förväntas fatta ett välinformerat beslut i röstlokalen.
Partiernas översättningsstöd bör kraftigt skäras ned och begränsa sig till de officiella minoritetsspråken. Och de riktade insatserna för att öka valdeltagandet i utanförskapsområdena bör utvärderas och kritiskt ifrågasättas.
Sara Skyttedal, Europaparlamentariker (KD)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.