Gör banker skyldiga att hantera kontanter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-03-19
Vänsterpartiet: Det är en demokratifråga – ändra lagen, Bolund
Alltför många har alltför snabbt fått se bankernas kontanthantering försvinna från sin ort. På många bankkontor går det inte ens att sätta in eller ta ut kontanter och därför får folk åka långt, något som också kostar. Det är bra att riksdagen ordnar en utfrågning om detta, men det krävs mer än att prata. Ansvaret vilar på finansmarknadsminister Per Bolund.
Under överskådlig framtid kommer inget politiskt beslut att fattas om att avskaffa kontanter i samhället. Ändå håller det på att ske via storbankernas agerande.
De har på eget bevåg bestämt sig för att det är för dyrt att hålla och ta emot kontanter för och från sina kunder. De vet att det är lättare att tjäna pengar på bruket av kort. Bankerna vill gärna påskina att det är säkrare för konsumenten om hen använder kort, men de vägrar redovisa hur omfattande antalet kortbedrägerier är.
Vi har alltså fått ett samhälle där bankerna bestämmer över om vi ska ha tillgång till kontanter eller inte. Banker som gör svindlande vinster och som dessutom finansierar sin verksamhet till stora delar med sina kunders pengar – deras inlåning från hushållen överstiger deras utlåning.
Sedan 2010 har det blivit drygt 500 färre bankkontor som inte hanterar kontanter hos Swedbank, Nordea och SEB. Sverige ligger också i EU:s bottenliga vad gäller tillgången till bankomater samtidigt som möjligheterna att ta ut kontanter ur dessa har sänkts kraftigt.
Detta får konsekvenser. Små företag blir inte av med sina dagskassor utan tvingas förvara dem på mer osäkra ställen. När de väl kan sätta in dem får de göra det till höga avgifter. Även äldre och personer med funktionsnedsättningar drabbas hårt, likaså föreningar som bedriver verksamheter som bingo, lotteriförsäljning och annan försäljning. Lägg därtill människor som av integritetsskäl inte vill använda kort och de 500 000 till en miljon människor som inte ens får tillgång till kort på grund av att de är överskuldsatta eller inte har något personnummer.
Tillgången till kontanter har också blivit en skillnad mellan stad och land. Hur många mil landsbygdsbor tvingas åka för att kunna ta ut kontanter vågar vi inte sia om. I dag har mer än 130 000 människor mer än två mil till sin närmaste bankomat och av dessa är 40 000 personer 65 år eller äldre.
Vänsterpartiet har länge drivit på i frågan om samhällets ansvar för en kontanthantering tillgänglig för alla. Tyvärr verkar den nuvarande regeringen inte ha några andra konkreta förslag än att uppmana kunderna att byta bank. Denna regering ser alltså på frågan på samma sätt som den borgerliga: det är bankkundernas fel.
Men vilka valmöjligheter har den enskilda människan när det bara finns en bank på orten eller om man har skrivit på helhetspaket, där lån och alla ekonomiska transaktioner ska gå genom en bank? Låt oss påminna om att det inte finns någon fungerande bankkonkurrens i Sverige.
Det är hög tid att ta samhällsansvar för denna centrala demokratifråga. En bank utan kontanter är som ett apotek utan medicin. Politiken behöver överta kontrollen över situationen och bestämma reglerna i stället för att låta bankerna göra det.
Vi menar att bankerna inte ska ges tillstånd att bedriva verksamhet om de inte upprätthåller kontanthanteringen. För detta krävs en lagändring. I dagens utfrågning kommer vi att fråga finansmarknadsminister Per Bolund om det inte är dags att göra denna lagändring. Om han inte vill det, vad har han annars för bättre förslag? Det är dags att ta ansvar och låta demokratin styra utvecklingen – inte bankerna.
Håkan Svenneling