Nour, stå på dig med håret!

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2014-02-08 | Publicerad 2014-02-07

Lina Ehrin, blev rikskänd: "Inte mycket har hänt sen hatet mot min armhåla"

Förra lördagen var det äntligen Mellodags igen. Chipsen var upphällda och vi hade bubblig dryck i glasen. Redan innan första låten skedde årets första klädbyte när programledaren Nour El Refai bytte om på scen. “Haha! Hon visar ju armhåret!", ropade någon i rummet. "Det måste ha med dig att göra.”

Plötsligt känns det som att jag stigit in i en tidsmaskin och hamnat i 2012 igen. Det var det året som mitt eget armhår råkade synas i rutan och jag blev hela Sveriges debattämne.

Inte mycket verkar ha hänt sen dess. För nu sitter vi här igen med samma debatt nu som då, för att en kvinna råkat visa något som hon inte borde ha visat.

Och nej den här texten kommer inte att handla om feminismen eller politik. Men konstigt nog är det vad alla tycks tro.

2012 fick jag många frågor om var jag står feministiskt och politiskt och jag upprepar det jag sa då: Det här har ingenting med det att göra. I alla fall inte för mig. För mig handlar det om rätten att se ut som jag vill och vara den jag är.

Det är min kropp, min armhåla, mitt beslut.

En enda gång har jag rakat armhålorna. Det var inför min student. Jag rakade mig för att jag ville vara fin. För det är ju så det är. Om du rakar dig är du fin, om du inte rakar dig är du ful. Men jag kände mig inte speciellt fin när jag var rakad. Jag kände mig klibbig och ofräsch. Det började blöda och gjorde ont. När håret växt ut igen kände jag mig lättad - inte ful.

Varför väcker blottandet av armhår en sådan debatt? Det finns massor av debattrådar om både mig och andra kvinnor på olika forum. Är det verkligen så viktigt huruvida jag har hår eller inte? Finns det inte viktigare saker i världen att bry sig om? Som kriget i Syrien, svälten i Västafrika, konflikten mellan Israel och Palestina.

Tänk om vi kunde ta tag i de frågorna istället för att fokusera på utseende. Är vi så ytliga?

Är jag en sämre människa för att jag har hår? Är någon annan en bättre människa för att hon inte har hår?

Jag vill inte att alla ska låta håret växa om ni inte själva vill det. Var och en borde få bestämma över sin egen kropp och sitt eget utseende.

Jag fick och får fortfarande många kommentarer från för mig helt okända människor. Skillnaden är dock att om någon tycker att jag ska stå på mig och är positiv så presenterar de sig alltid med namn.

Medan de som kallar mig för mindre smickrande saker alltid är anonyma och ringer från anonyma nummer.

Var och en har naturligtvis rätt att tycka och tänka som man vill men allt blir så mycket trovärdigare om vi vågar stå för våra åsikter istället för att gömma oss bakom något alias.  

Men något har faktiskt hänt sen 2012. När William Hahne skrev sitt twitterinlägg kom mothugg direkt. Många var det som twittrade och gav Nour sitt stöd. Jag stämmer givetvis in i den kören.

Både Nour och jag och alla andra borde få vara som vi är, se ut som vi vill och vi borde vara stolta över det och aldrig låta någon förändra oss till någon som vi inte vill vara.

Lina Ehrin