”Rätten” att röka hotar andras hälsa
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-10-17
Debattörerna: Fler rökfria miljöer gör samhället mer inkluderande
I veckan presenterades Folkhälsomyndighetens utredningsförslag kring passiv rök. I förslaget lyfts behovet av fler rökfria miljöer för att skydda allmänheten, och i synnerhet barn och unga, från passiv rökning.
Förslaget har mottagits med olika grader av uppskattning och upprört flera, med argumentet att fler rökfria miljöer skulle inskränka på personers rätt att röka på allmän plats.
Syftet med ett sådant förslag grundar sig i tanken om att värna om folkhälsan och i första hand skydda medborgarna från konsekvenserna av passiv rökning, som årligen dödar 500 svenskar och 600 000 personer världen över. De som drabbas främst är barn och kvinnor.
Förslaget följer det folkhälsomål som Regeringen antog 2003; att ingen ofrivilligt ska behöva utsättas för tobaksrök, och stöds även av WHO:s ramkonvention för tobakskontroll (FCTC) som Sverige ratificerat. Rökning är fortfarande den enskilt största förebyggbara orsaken till för tidig död och sjukdom.
Det som upprört personer är att en folkhälsoåtgärd kan inskränka på personers rätt att agera fritt. Att röka på valfri allmän plats. Att ett rökförbud vore diskriminerande mot rökare. Ett intressant resonemang– men det finns ju en andra sida av det myntet.
”Rätten” att röka på allmänna platser inskränker på omgivningens rätt till god hälsa. För personer med astma och allergi kan detta även handla om ren exkludering, att inte kunna vistas på platser där det röks. Att utestängas från det offentliga rummet utifrån en av våra sju diskrimineringsgrunder – det är diskriminering. Att nyttja tobak däremot är ett frivilligt val, inte en rättighet.
I en debatt i onsdagens Aktuellt i SVT kring Folkhälsomyndighetens förslag argumenterade CUF:s förbundsordförande Hanna Wagenius att barn och unga bör säga till personer som röker i deras närhet. Barn och unga är långt ifrån oförmögna eller handlingsförlamade, dock bör utgångspunkten INTE vara att den som utsätts för en kränkning ska bära ansvaret för att ”säga till”.
Utgångspunkten bör rimligtvis vara just som folkhälsomålet poängterar: att ingen ofrivilligt ska behöva utsättas för tobaksrök. Det handlar om att skapa en samhällsmiljö som är inkluderande och tillgänglig för alla. Där behövs det en lag som garanterar skydd, så att ansvaret inte ligger på enskilda personer eller som i fall kring uteserveringar på krögare.
Vi bör även ha i åtanke att andelen dagligrökare i Sverige är relativt låg, 12 procent, och är minskande. Detta innebär att majoriteten av befolkningen inte röker, men ändå utsätts för passiv rökning. Dessutom är det en majoritet av de som röker som faktiskt vill sluta och som stödjer förslaget om fler rökfria miljöer.
Sverige ligger långt efter våra nordiska grannländer vad gäller tobakspolitiken. Danmark satsar på ett rökfritt Köpenhamn 2025, Finland och Norge har satt ett nationellt slutdatum för rökning. Norge införde exponeringsförbud för cigarettförsäljning 2010. Preventiva insatser som vi vet ger resultat!
Ingen ska ofrivilligt behöva utsättas för tobaksrök, speciellt inte barn. Det är dags för Sverige att våga prioritera folkhälsan. Barn och ungas hälsa måste prioriteras. Det handlar inte om en häxjakt av rökare, det handlar om att skapa förutsättningar för vår unga generation att slippa hamna i klorna på tobaksindustrin.
Förslaget som utredningen presenterar är ett viktigt steg i den riktningen och förhoppningsvis startskottet för ett mer progressivt och förebyggande folkhälsoarbete.
Sara Dinwiddie,
förbundssekreterare Smart Ungdom
Hannah Rosenqvist,
förbundssekreterare Unga Allergiker