Det räcker inte att öppna våra hjärtan
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-05-04
Sophia Jarl (M): Moderaterna måste ha en viljeriktining i flyktingfrågan
När Fredrik Reinfeldt under valrörelsen talade om att vi måste ”öppna våra hjärtan” var vi moderater stolta och förhoppningsfulla. Delvis över själva budskapet, men framförallt för att vi var övertygade om att vårt parti, som har en historia av att ta ansvar, äntligen skulle ta tag i de frågor som allt för många undvikit alltför länge. Men ett år senare saknar vi fortfarande alternativ som är rimliga och medmänskliga. Flyktingströmmarna över världen ökar och nu växer sig oron i Sveriges kommuner starkare.
Vi moderater har alltid varit bärare av en politik där jobb, ekonomiskt ansvarstagande och människors lika värde har stått i fokus. Det framtidsarbetet har byggt ett starkt och välmående Sverige. Vi har lyssnat på de frågor som är angelägna för människor och därefter format vår politik.
I en tid där ängslan över den allt mer omfattande flyktinginvandringen gror måste vi moderater på allvar beakta människors oro. Ett välordnat flyktingmottagande är avgörande och Moderaterna måste skyndsamt se över vilka strukturella förändringar som behöver göras. Att lösa frågan lokalt på detaljnivå innan strukturen är satt är inte möjligt.
Sverige bedriver i dag en integrationspolitik som inte fungerar. Sveriges kommuner är hårt ansträngda av att fler och fler människor med utländsk härkomst hamnar i utanförskap med små möjligheter att ens på sikt bli en del av vårt svenska samhälle. Det är inte trovärdigt att bortse från det faktum att detta är problematiskt. Dessutom är människors insikt om det ansträngda läget grogrund för främlingsfientlighet och motsättningar.
Sverige är inte ett land med icke-toleranta och själviska människor. Tvärtom. Vi har byggt ett inkluderande samhälle med skyddsnät långt bättre än många andra länder. Men när människor ser problem kommer frågor och ibland rädsla. Då är det nära till ”vi och dem” och enkla lösningar.
Vi har sett det förut. Det är inte rasism att vara undrande över en verklighet i snabb förändring. När det invanda förändras och människor inte hänger med i det som händer måste vi förstå att oron är mänsklig och vi måste ta den på allvar. Inte kalla realism för rasism för att undvika problemen.
Vi behöver hitta hållbara lösningar för att, tillsammans med andra nationer, erbjuda skydd och hjälpa flyktingar. Samtidigt vilar ett ansvar på Sverige att de människor som vi tar emot verkligen får realistiska möjligheter att integreras. Ett liv i utanförskap är långt ifrån fungerande eller mänskligt.
Vi lever i tider av förändring och måste ha styrkan att kunna leda och hitta lösningar. Så jag undrar: när får vi stöd från vår partiledning i dessa svåra frågor? ”Var god dröj” fungerar dåligt i längden. Vi kan öppna våra hjärtan, men ett politiskt styre handlar inte bara om visioner utan också om att hitta fungerande praktiska lösningar för vårt samhälle. Det ena, utan det andra, betyder inget.
I hela kommunsverige väntar vi på svar. Under tiden jobbar jag vidare i Norrköping med de lokala detaljlösningarna. Vi försöker ordna så att integrationen i skolan fungerar, så att fler får en bostad och så att företag vill introducera arbetsmarknaden. Men lösningarna håller inte i längden när förutsättningarna ständigt förändras.
Jag efterlyser kraft och mod till de stora strukturella penseldragen, till en viljeinriktning och en målsättning som vilar i realism om vad Sverige verkligen har förmåga att åstadkomma för människor. Diskussionen måste föras nu. Sen är försent.
Sophia Jarl (M)