Var finns solidariteten med Nordkoreas folk?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-10-14
Magnus Utvik: Vi begår ett historiskt svek mot ett folk som lider
Nordkorea är kanske världens hårdaste och mest slutna diktatur. Avhopparen Shin Dong–huyk berättar i boken ”Flykten från läger 14” om hur han rymde från ett nordkoreanskt arbetsläger där fångarna åt råttor för att överleva. När jag besökte Nordkorea i maj 2011 kunde jag på hotellrummet se BBC world som visade satellitbilder på arbetsläger som rymmer tiotusentals fångar.
Detta är fakta som varit kända under lång tid. Likaså att miljoner nordkoreaner svälte ihjäl under 1990-talet och att Ledaren oavsett om det varit Kim Il Sung, Kim Jung Il eller Kim Jung Un, framställs som en ofelbar Gud som varje barn i Nordkorea måste lära sig att älska. Kärleken till Ledaren är den enda och sanna kärleken. Indoktrineringen är total och i avsaknad av internet kan inte heller det förtryckta och lidande folket kommunicera med yttervärlden.
Men de behöver vårt stöd. Varför är det då så tyst om Nordkorea? Var är alla kulturskribenter? Var är vänstern? När skrev Åsa Lindeborg eller Stefan en Jonsson artikel om förtrycket i Nordkorea? Var är alla som samlade in pengar till Vietnams folk, alla som engagerade sig för folket i Chile under Pinochets diktatur? Var är alla som solidariserade sig med folket i Sydafrika under apartheidtiden? Var är alla tiotusentals människor som liksom jag demonstrerar på första maj?
I slutet av september hölls en konferens i Holland om situationen i Nordkorea. Medverkade gjorde sju avhoppare som alla haft höga positioner inom den nordkoreanska eliten och som genom dagliga kontakter med människor inne i Nordkorea, vet vad som händer till skillnad från självutnämnda experter som sitter i Peking och vidarebefordrar rykten och teorier om situationen i landet. Därför var konferensen unik. En världshändelse. Man skulle kunna tro att SVT och SR var där. Alla stora tidningar. Att Sveriges ledande kulturskribenter åtminstone visade avhopparna så mycket respekt att de reste till Holland och ställde några artiga frågor. Men ingen kom. Jag var den enda svensken på konferensen. Varför vill vi inte lyssna till avhoppare från Nordkorea som alla riskerat sina liv och offrat sina familjer för att vi i väst skall få veta sanningen?
Ett av syftena med konferensen var att lyfta fram avhopparna som de verkliga experterna. Avhopparna är inte bara offer för en brutal diktatur utan också möjliga ledare i ett framtida fritt Nordkorea. Det är dags att vi öppnar våra ögon och inser det. När diktaturen i Nordkorea kollapsar och fånglägren öppnas kan ingen komma och säga att vi inte hade tillgång till fakta om hur folket hade det och hur landet styrdes. Vi kan inte heller stolt säga att vi stod i första ledet i solidaritetsarbetet. Sanningen är att vi inte brydde oss. Ett svek så monumentalt att det kommer att bli historiskt.
Magnus Utvik
Författare och litteraturkritiker