Grums målat i 50 nyanser av svart
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-03-16 | Publicerad 2015-03-12
Kommunalrådet: ”Uppdrag granskning” valde bort de positiva trender som faktiskt finns
När ”Uppdrag Granskning” vill lyfta glesbygdsproblematik i urbaniseringens tidevarv riktas kameran mot Grums. En varuproducerande kommun vid Vänern med 20 minuters bilväg till Karlstad. Visserligen med hög ungdomsarbetslöshet och andra samhällsproblem som vi är väl medvetna om.
Samtidigt har vi för första gången på länge ekonomisk möjlighet till särskilda satsningar, begynnande bostadskö, positiv utveckling i skolan och många invånare som äntligen vågar känna sig lite stolta.
Att kommunens invånare skulle gå att dela in i ”de som idrottar” och ”de som har tråkigt/mår dåligt/missbrukar” är en grov förenkling. Även om vi har ett ovanligt aktivt föreningsliv tror jag det finns lika många icke-idrottare som trivs och mår bra.
Vi förstår att ”Uppdrag Granskning” är kritiskt granskande och ska se till att sanningen kommer fram. Men här handlade det inte om att avslöja något kommunalt mygel, mutor eller bjudresor. Här handlade det om att svartmåla en liten kommun som kämpat i motvind, genom att konsekvent förtiga ljuspunkter som faktiskt finns. Jag är född, uppväxt och bosatt i Grums och känner igen en nidbild när jag ser den.
Enligt ”Uppdrag Granskning” och reportern Joakim Lamotte växer Värmlands och Grums befolkning bara på grund av invandring. Jaha. Skulle det vara sämre? Räknas de inte utlandsfödda som fullgoda invånare?
Reportern frågar i programmet regionrådet Tomas Riste vad han skulle tycka om att det blev fred i världen, för ”då växer ju inte Värmland”. Det är för mig ett helt obegripligt resonemang, extremt cyniskt och möjligen rasistiskt.
Jag, som är kommunalråd i Grums, intervjuades i cirka 25 minuter av reportern. Det var väldigt viktigt att just jag ställde upp, vilket jag gjorde trots att jag bara varit kommunalråd i en månad. Av detta fick tittarna se noll och inget. Reporterns förklaring: ”Han gav inga svar”.
Men det var ju det jag gjorde! Jag talade bland annat den positiva trend vi sett och det som görs för att förbättra situationen för arbetslösa och uppgivna ungdomar i Grums. Vi vet följande:
Antalet arbetslösa i åldersgruppen 18-24 år sjönk från 29,4 procent till 24,2 procent under 2014. Det är fortfarande alldeles för högt men går åt rätt håll. Två miljoner kronor extra har avsatts i budgeten för riktade insatser för arbetslösa ungdomar. Grums är en av fem toppkommuner 2015 i Sverige när det gäller tillväxt av antalet företagsamma. Grums är en del i en större arbetsmarknadsregion där mycket samverkan är under utveckling. Allt är inte nattsvart.
Vi har ingen kännedom om att det skulle vara vanligt med drogmissbruk långt ner i åldrarna i Grums. Få av dem som socialtjänsten får kontakt med angående sådant är under 18 år. Uppemot 90 procent av de mellan 13-20 år (inte vår åldersindelning) som fångats upp av socialtjänsten hade ett år efter avslutad behandling inte återfallit. Där ligger vi bättre än kommunsnittet. Och när någon påstår sig veta att personer i yngre tonåren ”fått sin första spruta” hoppas vi att den vänder sig till socialtjänsten med en orosanmälan.
Vi förvägrades inte bara att ge våra bästa argument, vi fick inte ge några argument alls. Reportern var inte heller intresserad av att tala med de tjänstemän som vi erbjöd före min intervju. Vi har nu lagt ut en ljudfil med min intervju på kommunens hemsida och de viktigaste citaten från den är utskrivna.
Är det här SVT:s ”Uppdrag Gransknings” sätt att arbeta? Att måla en liten kommun i 50 nyanser av svart genom att inte låta oss visa på en motbild som faktiskt ger hopp om framtiden? Vad säger Nils Hanson, Uppdrag Gransknings ansvarige utgivare, om det här?
Leif Haraldsson,
kommunalråd (S) i Grums kommun