Rör inte biståndet – höj skatten i stället

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2015-11-06

Ulf Bjereld: Världens fattiga skall inte betala flyktingmottagningen

DEBATT. Det är oacceptabelt att låta världens fattiga betala Sveriges flyktingmottagning. Höj i stället skatterna och skrota utgiftstaket.

Redan i dag går mer pengar från biståndsbudgeten till Västra Götalandsregionen än till Moçambique, trots att Moçambique är största enskilda mottagarland av svenska biståndsmedel. Västra Götaland får mer statliga biståndspengar än Bangladesh. Nu överväger regeringen att ytterligare skära ner på biståndsbudgeten, ända ner till en halvering av pengarna. Pengarna behövs, säger Finansdepartementet, för att bekosta flyktingmottagandet.

Det är relativt lätt att plocka pengar från världens fattiga. De höjer knappast sin röst i svensk media, ingen får höjda skatter och ingen riskerar att kallas oansvarig när utgiftstak utmanas. Vi krymper alltså medvetet våra möjligheter att bidra till att stoppa själva anledningen till att människor flyr. Det är ett kontraproduktivt och kortsiktigt sätt att hantera pengar på.

Finansdepartementet har också begärt att alla sakdepartement ska bereda nedskärningar. Även om vi bortser från att det kommer att slå mot en hel del statliga verksamheter och därmed människor, så är det en kortsiktig lösning. För vad händer nästa år? Utgifterna lär bestå så länge som kriget i Syrien, förtrycket i Eritrea och det hopplösa läget i Irak och Afghanistan gör det.

Det är dessutom detta de som motsätter sig flyktingmottagande ser framför sig – hur flyktingmottagandet tar alla pengar, ända tills det inte ens finns någon sylt kvar till äldreboendenas pannkakor. Där är vi inte och dit ska vi självfallet inte. Sverige är och kommer att förbli ett mycket rikt land.

Vi ska inte och vi behöver inte ställa olika utsatta grupper mot varandra. Inte asylsökande mot svenskfödda pensionärer, inte fattiga människor på flykt mot fattiga människor som blev kvar. I stället är det fördelningen av pengar vi behöver sikta in oss på.

Alliansen sänkte skatterna med nära 150 miljarder kronor och införde olika typer av skattelättnader och subventioner som årligen kostar staten miljarder. Endast ränteavdragen kostar 30 miljarder per år. De stora svenska bankerna gör i år en nätt vinst på cirka 85 miljarder kronor. Och runt 1000 miljarder euro beräknas stjälas från EU varje år, i form av skatteflykt.

Pengar är ingen bristvara. Som någon sade: Här sparar de på tändstickorna, men häller ut champagnen i vasken. Det är fullt möjligt att öka skatteintäkterna tillbaka till nivåer som skulle säkra välfärden, inklusive en solidarisk asylpolitik. Det handlar om att prioritera, heter det: Ja, skatter KAN höjas.

Det är också fullt möjligt att i ett prekärt läge som detta slakta även den andra heliga kon – utgiftstaket.

Utgiftstaket infördes 1997 och har inte en enda gång överskridits. Det är dags nu. Alla vet att en investering kan spräcka en budget, men långsiktigt löna sig. Att tillåta kortsiktiga kostnader idag för att inlemma fler människor i det svenska samhället, gör att vi på sikt kan bibehålla vår välfärd på nuvarande nivå. Om vi investerar rätt och ger människor tillräckligt bra förutsättningar i dag, vill säga.

Just nu oroas jag över att människor snarare ses som kostnader, än som investeringar. Och för att det som borde vara en stolthet, att solidariskt hjälpa människor på flykt, snarare ses som ett bekymmer. För det är klart vi har både plats och råd – om vi bara tittar åt rätt håll.

Ulf Bjereld

Förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet