Jag sätter en hundring på Jan Troell
Karin Magnusson om Guldbaggegalan
När 2008 års bästa filmer ska belönas i morgon på Guldbaggegalan står slaget mellan de tre bockarna Bruse – Jan Troell, Tomas Alfredson och Ruben Östlund. Jan Troells vackra sömnpiller Maria Larssons eviga ögonblick har nominerats i osannolika åtta kategorier, vilket nog ska ses som tack för lång och trogen tjänst. Tomas Alfredson gjorde efter John Ajvide Lindqvists manus ett sorgstint socialdrama av Låt den rätte komma in, en bra bit ifrån men inte nödvändigtvis sämre än romanen som var så otäck att den fick vuxna människor att sova med lampan tänd. Och Ruben Östlund gjorde kritikersuccé med De ofrivilliga. Det är en film byggd på fem fristående historier där individen ställs mot gruppen, och den har hyllats för sin sälta, för att den får åskådaren att se klart och för sitt punkiga foto.
Jag ser De ofrivilliga och tänker att det är en Bullen-brevfilm för avantgardet. Frågeställningarna är enkla, filmens personer endimensionella och slutsatserna förvånansvärt nyvakna. Grupptryck är jobbigt och får oss att göra dumma saker och svika oss själva. Ja, verkligen.
Östlunds karaktärsgalleri ligger nära de vi ser hos fotografen Lars Tunbjörk, också en person som brukar hyllas för sin förmåga att klä av Sverige: Tunbjörksvensken som sitter och ser nollställd ut i en lådbil på Öland. Tunbjörksvensken som står bredvid sin löjliga överfulla varuvagn på en ful parkering och inte vet bättre. Där någonstans befinner sig Östlund, De ofrivilliga är en lång och kall skildring av svenska idioter. Bristen på nyanser och värme gör slutresultatet märkvärdigt stumt.
Dock, för att vara rättvis, när det kommer till repliker är Östlund sylvass, hans lyhördhet för hur vi talar är i nivå med Lars Noréns och Stig Larssons. Det handlar om musikalitet, att lyssna på hur orden faller och hur resonemang rinner ut i menlösa halvsvalda meningar, fyller rummet ett ögonblick utan att göra någon särskild skillnad. Så, trots att jag inte alls är säker på vad regissören egentligen har för ärende går mitt manuspris går till Östlund.
Hur det kommer att gå för de tre bockarna Bruse i morgon? Att döma av de senaste två årens galor får den kritikerhyllade färskingen nöja sig med nomineringar. Priserna går till veteranerna. Så var det förra året när Roy Andersson spöade förhandsfavoriten Johan Kling. Och så var det 2007 när vi trodde på Jesper Ganslandts Farväl Falkenberg och fick se Förortsungar ta hem rubb och stubb. Jag sätter min hundring på Troell och hoppas på ett publikpris till Ella Lemhagens förbisprungna charmpiller Patrik 1,5.
