Poeternas poet

Hanna Nordenhök om Jörgen Gassilewskis tänkande, fängslande värld

DIKTER PÅ BOX Den banbrytande poeten Jörgen Gassilewskis verk ges ut i en box med tre band.

Man kan vistas länge i Jörgen Gassilewskis Hittills samlad poesi 1983–2009. I den illgröna, högblanka och tredelade bokbox som nu utkommer på OEI editör, försedd med efterord av Jonas (J) Magnusson och Martin Högström, väntar en värld. Den kan man låta sig förföras av eller bråka med, dröja vid, förloras i; kort sagt är det en värld som bara vidgar och vidgar sig.

Gassilewskis poesi är mer intensiv än jag mindes den, mer fängslande, insisterande. Visst kräver hans dikter en hel del tankearbete av sin läsare, men de äger också en omedelbarhet.

Jag påverkas fysiskt av Kakbak (2002), som med sina hala, känslolösa bilder tycks skildra en händelse eller en fasa som hela tiden glider undan. Och av rekviem (1996) med sitt slem och upprymda hat. Eller av det egendomligt tillvänt bortvända språktillstånd som skrivs fram i debutboken Du (1987). Mitt i sitt högt uppdrivna tänkande bär Gassilewskis dikter också på ett alldeles klart verklighetsljus.

Trots ett på många sätt banbrytande poetiskt arbete och sin betydelse inte minst för tidskriften och förlaget OEI, är Jörgen Gassilewski inte nödvändigtvis den mest uppmärksammade på bred front. Jag tänker på honom framför allt som en poeternas poet. Att läsa hans verk i ett svep gör det tydligt vad han måste ha betytt för poeter som Johan Jönson, Martin Högström, Fredrik Nyberg och David Vikgren.

Jonas (J) Magnussons 80-sidiga efterord är på många sätt ett stort hävdande av denna omistlighet hos Gassilewski. Det vilar ett kanoniserande anslag över den karaktäristiskt Magnussonskt omåttliga texten: hypersmart, genresaboterande och exalterat osovrad apostroferar den poeter och tänkare som Charles Reznikoff, John Ashbery, Emmanuel Hocquard, Charles Bernstein, Kenneth Goldsmith, Michael Palmer, Walter Benjamin och Jacques Rancière.

Det rör sig med andra ord om en mycket manlig avantgardekanon, med de obligatoriska undantagen Gertrude Stein och Marjorie Perloff. Varför Gassilewskis poesi, som växte fram ur det svenska litterära åttiotalet, inte också skulle kunna läsas genom och bredvid poeter som Katarina Frostenson och Ann Jäderlund undrar jag faktiskt kring. Eller med Sonja Åkesson eller fransyskan Anne Portugal.

Gassilewskis skrivsätt är monterande och demonterande till sin karaktär, det skapar och förstör i samma gest och kommenterar hela tiden sin egen tillblivelse. Poesin blir ett slags läsandets konst, lika förvanskande som parasitär i förhållande till sina material.

Som i Skapelsens sedelärande samtal (2002), där bilden av Laokoongruppen korskopplas med ett knarkarpar i ett mörkt novemberstockholm och den svenska boktryckarkonstens historia. Eller i Kärleksdikter (2009), som tecknar en fresk över de älskandes våldsamma och dråpliga tal. Dikten är platsen för en sönderdelande, tänkande och kritisk händelse, ständigt sysselsatt med att belysa och sabotera lyriktraditionens överenskommelser och konventioner, från romantikens poetsubjekt till centrallyrikens utsägelsepositioner.

Ur detta motstånd uppstår ett nytt slags sensibilitet, där ord, föremål eller subjekt tillerkänns förmågan att ”blicka tillbaka”, som det står i Magnussons efterord. Dikten som relation, förbindelse, beröring; genomströmmad av fördunklande hierarkier och kommunikationskontrakt, men likväl visionär i sitt sätt att ständigt löpa utåt, mot det andra.

Jag tänker på Kärleksdikter som ett slags destillat av denna rörelse. Kärlekens diskurs och den lyriska genren skulle här kunna förstås som två sidor av samma fält, de alstrar lika mycket narcissistiskt våld som de utgör potentiella ömsesidighetsakter. Båda skapar och formaliserar de begär, båda upprättar de lagar och ritualer för sitt tal. I Gassilewskis förhållningssätt till dessa mänskliga och litterära fantasmer finns också oavbrutet en rörelse mellan motsatta poler. Uppror och symbios, humor och vrede, ömsinthet och cynism, distans och närhet.

FAKTA: Jörgen Gassilewski

  Född 1961 i Göteborg.

  Debuterade som poet med Du (1987).

  Nominerades 2006 till Augustpriset för sin romandebut Göteborgshändelserna.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.