Aborträtten måste alltid försvaras
Det ligger en blodig klump på ett badrumsgolv. Ett foster har drivits ur en kropp, på ett hotellrum någonstans i Rumänien 1987. En ung kvinna tittar på det länge innan hon resolut sveper in resterna i en handduk och lägger paketet i en väska, för att sedan ta sitt bagage till ett anonymt höghusområde där hon dumpar det.
Christian Mungis guldpalmsbelönade film 4 månader, 3 veckor och 2 dagar (finns på dvd) handlar om den handlingskraftiga studenten Otilia som hjälper sin rumskompis Gabita att göra abort. Det är en förtätad nagelbitare, en berättelse om några människors liv i skuggan av Ceausescu och Securitate. Rumäniens försök att vända en negativ befolkningstillväxt var lika enkelt som cyniskt, man förbjöd helt enkelt preventivmedel och nekade kvinnor rätten till abort. Konsekvensen är det många av oss som minns. När Ceausescu föll 1989 chockades världen av bilderna från de rumänska barnhemmen där vanvårdade barn strök längs väggarna eller låg apatiska i sina sängar. Rumänien är sedan två år medlem i EU och i dag är både preventivmedel och abort tillåtna i landet.
Utan tvekan går aborträtten i Europa framåt, i våras tvingades den mäktiga katolska kyrkan i Portugal ner på knä efter att folket röstat ja till abort. Dock bara upp till tionde veckan. En högst begränsad aborträtt gäller i många av Europas länder, Irland och Polen tillåter abort om kvinnans liv är i fara, i Polen tillåts också abort efter våldtäkt. I Ungern måste den kvinna som vill göra abort gå igenom två samtal som syftar till att få henne att behålla barnet. På Malta bestraffas avbrutna graviditeter med fängelse.
Attackerna mot aborträtten kommer från en allians mellan kyrkliga och politiska krafter, något som når långt in i Europaparlamentet. Svenska parlamentariker som vänsterpartiets Eva-Britt Svensson vittnar om hur konservativa polska parlamentariker som aldrig tidigare visat sig intresserade av jämställdhetsfrågor börjat jobba aktivt i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan män och kvinnor. Med sig har de ”experter” som informerar om hur preventivmedel påverkar psyket och hur aborter på sikt hotar den mänskliga arten. Självklart står inte den europeiska antiabortlobbyn ensam, stöd kommer också från amerikanska prolife-organisationer som C-fam och United families international.
I år utförs 500 000 osäkra aborter i Europa. 6 procent av de fall av mödradödlighet som sker årligen i Europa härrör från illegala aborter. FN slog i sina millenniemål fast att mödradödligheten måste minska fram till 2015. Nästa år är Sverige ordförande i EU, en fråga högt på dagordningen bör vara rätten till fri abort. För kvinnor i Europa och för kvinnor utanför.
