När kunskaper om mötesfriheten går under jorden
Grundlagen skyddar möten i tunnelbanan
”Exakt vad som är en allmän plats är alltså en viktig fråga”, skriver Ola Andersson i en artikel på Dagens Nyheters kultursida (6 augusti), där han ifrågasätter det vettiga i att riva ner SD:s affischer i tunnelbanan. Det har han rätt i. Synd därför att han och DN tydligen fått just detta om bakfoten.
”I staden finns ett litet knep du kan använda för att avgöra vad som är en allmän plats: den är alltid öppen, aldrig låst. En galleria som stänger på kvällen och öppnar på morgonen är troligen inte en allmän plats. Så är det även med tunnelbanan”, skriver han.
Lika käckt som falskt. Både gallerior och tunnelbanan är allmän plats under sina öppettider. Det är därför lagligt att anordna till exempel ett politiskt möte eller en föreläsning nere i tunnelbanan. Det är skyddat i grundlagen. Man behöver, noga räknat, inte ens något polistillstånd. Man får bara inte störa trafiken eller ordningen alltför mycket.
SL:s reklamregler, är däremot en helt annan fråga.
Inte heller det här med yttrandefrihet har Andersson riktigt förstått. ”Om du uttrycker åsikter hemma hos någon annan är vederbörande i sin fulla rätt att be dig hålla tyst”, skriver han. Detta i kontrast till på allmän plats.
Men yttrandefriheten är inte beroende av platsen. Också på en gata eller ett torg kan privatpersoner be dig hålla tyst – det är deras yttrandefrihet. Däremot får myndigheterna inte göra det. Det är mot dem vi är skyddade.
När principerna går under jorden är rubriken på Anderssons artikel. Lite mer upplysning hade inte skadat.
