Josefsson lyckades inte försvara journalistiken
Sorglig debatt när Publicistklubben bjöd in uthängningssajten Dumpen
Publicistklubben kan med rätta kalla sig anrik. Bildad 1874, flera år innan Strindberg skrev ”Röda Rummet” och dessutom årsbarn med Winston Churchill och Elsa Beskow, har klubben traditioner att försvara. Det fria ordet, publicistikens villkor.
Med den långa historien i ryggen håller PK hög svansföring och därför var det lite förvånande när månadens debatt, ”Pedofiljägarna och pressetiken – en debatt om Dumpen”, annonserades. Under Robert Aschbergs ledning skulle Patrik Sjöberg och Sara Nilsson från Dumpen, Ängla Pändel, advokat och expert i internetjuridik och journalisten Janne Josefsson debattera.
Dumpen? Journalistik? Varför skulle en uthängningssajt, vilket syftet än är, diskuteras som om den vore en journalistisk produkt? Den bästa argumentationen formulerades i går av Christoffer Röstlund Jonsson i ETC, som liknade debatten vid ”ett sjujävla magplask rakt ner i vallgraven med pirayor”.
I själva verket är Dumpen mer att jämföra med sajter som Mr Koll eller Lexbase
När jag lyssnar på debatten hör jag en härva av undvikande av riktiga svar, fjantiga sidospår (av typen ”är du inne på TikTok själv?”, ”Du sa ju inte Majorna förra gången”) och inte så mycket som klargjordes. Men det är troligen för att debatt i vår gladiatortid inte betyder debatt utan underhållning.
Dumpen, Sjöberg och Nilsson, har gjort sig kända som pedofiljägare med brottsprovokation som metod. De har en otroligt stor följarskara på sociala medier och åtminstone två av de uthängda gärningsmännen har tagit sina liv. På hemsidan poserar Sjöberg med en mössa med texten ”Kill your local pedophile”. Hemsidan har utgivningsbevis och ansvarig utgivare och kan därför räknas som en journalistisk produkt. Men man är inte med i det medieetiska systemet och kan därför inte klandras enligt det. I själva verket är Dumpen mer att jämföra med sajter som Mr Koll eller Lexbase. Yttrandefrihetsgrundlagen gäller.
Trots att traditionella medier och Dumpen på så sätt har samma rättigheter, men inte samma skyldigheter så lyckas inte Janne Josefsson förklara eller försvara journalistiken. När Patrik Sjöberg gång på gång påstår att Josefsson under hela sin karriär hängt ut folk, blir svaret bara ett desperat nekande.
Viljan att bistå med publicistiskt kunnande var paradoxalt frånvarande
Debatten var sorglig att lyssna på för det måste gå att förklara vad skillnaden är. Vad publicistiska överväganden är. Hur journalister inte bygger sitt arbete på brottsprovokationer. Eller åtminstone väldigt sällan. Hur namn- och bildpubliceringar beslutas. Viljan att bistå med publicistiskt kunnande var paradoxalt frånvarande.
Dumpen är i stort sett en visselblåsarorganisation som vill lyfta hur omfattande sexuella övergrepp på barn är. Eller hur lätt samhället tydligen tar på det, eftersom straffen är så låga. Det finns samarbete med polisen och rättsväsendet och troligen borde det stanna där: det har hänt att publiceringarna lett till att bevismaterial hunnit förstöras.
Det större problemet är närheten till konspirationsteorierna – i facebookgruppen beskylls kritiker rutinmässigt för att själva vara pedofiler. I förlängningen finns, som Röstlund skriver, idéer om ett etablissemang som skyddar pedofiler: ”Dumpens FB-grupp är en ugn som långsamt, långsamt håller på att grädda ett eget blågult pizzagate.”
Jag kan vända på den inledande frågan, varför inte diskutera med och Dumpen? Vill jag bara behålla journalistikens privilegierade elfenbenstorn? Nej. Men jag vill att skillnader ska framgå i tillvaron och samhället. Precis som all kunskap inte är forskning, eller alla åsikter inte är ”recensioner” så är allt som publiceras inte journalistik. Det borde inte vara svårare än så.
