Gärna litteraturfestival - men bibliotek går före
De som sällan läser böcker behöver också en samlingsplats
Litteraturen lever!
Förra veckan offentliggjordes att Moderna Museet nästa höst satsar på en litteraturfestival. Samtidigt hoppas Författarförbundet, Svenska förläggarföreningen och Svenska PEN att tillsammans kunna etablera ett internationellt Litteraturens hus i Stockholm. Inspiration kommer bland annat från den dynamiska litteraturfestivalen på Louisiana utanför Köpenhamn och Litteraturhuset i Oslo, där såväl bästsäljande som smalare författare erbjuds möjligheten att träffa kolleger och läsare.
Utöver dessa kommande initiativ finns redan i svenska storstäder en mängd sociala evenemang för den som gillar böcker – och att träffa andra som också läser böcker. Serierna Internationell författarscen och På djupet på Kulturhuset i Stockholm har till exempel utmärkta program. Och den årliga bokmässan i Göteborg brukar svämma över av förlag, författare, bokmalar och bibliotekarier.
Ändå är svenska kulturpersonligheter rörande överens om att nytillskotten är goda nyheter. Åsa Beckman (Dagens Nyheter 29 aug) är till och med förvånad att ”kraven” på ett stockholmskt litteraturens hus inte kommit tidigare. Jag håller med om att litteratur ska vara roligt för publiken och att författare ska ges goda förutsättningar för att vara kreativa och sälja sina alster. Men frågan är om dessa många kulturella ”mötesplatser” verkligen kommer stärka litteraturens ställning hos de bredare folklagren.
Kanske borde vi snarare erinra oss att det en gång i tiden satsades på svenska närbibliotek. Jag vet, det kan verka avlägset, men det var faktiskt bara några mandatperioder sedan vi prioriterade lugna, tysta, trygga rum dit alla – även dem med ett i övrigt stökigt liv – kunde komma för att sätta sig och läsa. Till biblioteket kunde man fly. Det var ju gratis. Det låg nära, ibland till och med på arbetsplatsen. Det var anonymt. Vilket betydde att alla, oavsett inkomstnivå, utbildning, eller geografiska förutsättningar kunde plocka ut en bok och med fantasins hjälp förflytta sig till andra, mer dramatiska, harmoniska, vuxnare, fredligare, galnare, eller kanske barnsligare världar. Kulturella spektakel som festivaler är något helt annat. Här handlar litteratur lika mycket om läsning som om att se och synas, gärna tillsammans med ett stort författarnamn och ett glas vin i handen. Hit kommer alltså de som redan identifierar sig som kulturintresserade och som anser sig ha tid, råd och mod att både köpa böcker, läsa dem och sedan dessutom diskutera dem med andra.
Trevligt så klart för denna begränsande grupp att få ännu fler tillfällen att utbyta åsikter. Och säkert stimulerande för både debatten och bokförsäljningen: det kommer ju rapporteras, bloggas, instagrammas och facebookas från dessa evenemang som bara den. Men låt oss inte mitt i all denna frenetiska sociala aktivitet skull glömma bort litteraturen som räddande ängel för de ensamma, de blyga och de
som krisar.
För det är ju faktiskt när vi läser böcker – inte när vi konsumerar, signerar eller ens debatterar dem – som berättelserna verkligen kan förmedla tröst och leda till förlösning. Det är bara då de kan bli en flyktväg från en i övrigt bister verklighet.
