Lättsam dödsdans i Stockholms Kulturhus
Sofa(r) vemodig musik sällan framförd på våra breddgrader
DANS Det kan verka en smula för avslappnat, koreografen Kenneth Kvarnström och musikern Jonas Nordberg i ett verk de kallar Sofa(r), därmed i dubbel bemärkelse åkallande engelskan; den möbel som de sitter och samtalar i om hur långt de hittills har kommit – so far. Det handlar om döden, eller rättare de tombeaux som under barocken skrevs med anledning av någons bortgång. De berättar hur de har arbetat, Nordberg nämner lite om musikgenren (men kunde nämnt mer, också om lutan och teorben).
Sedan spelar han, Kvarnström dansar, trots att han passerat gränsen för en dansares pensionsålder med snart ett decennium. Svart rum, mjuka rörelser i samklang med musikens åkallande, vemodiga klang. Även Nordberg är koreograferad, liggande på golvet, som kommer musiken från graven, eller mot slutet i aska efter att Kvarnström på soffbordet har byggt en liten grav med timglas, torkade blommor och ett gosedjur. Musiken som spelas då är av Robert de Visée, hovmusiker åt både Louis XIV och Louis XV, som skrev ”Tombeau des Mesdemoiselles” för sina döda döttrar.
Sedan sitter de i soffan och pratar om döden med ett lätt allvar, möjligen litet för lätt. Likväl är det en vacker föreställning som framförs i Kulturhusets hörsal. En dryg timmes vemod med en musik som alltför sällan framförs på dessa breddgrader.
