Författare är kulturens nya gig-jobbare
Se på Norge: skaffa bättre avtal med ljudboksförlagen
Tänk om det fanns en tjänst där man betalade 229 kronor i månaden för kaffe. För det kunde man gå in i vilket café som helst och fylla på. För varje timme kunden stannade fick caféägaren 10 kronor. Baristan – som inhandlat bönorna, malt dem och kokat kaffet – fick i sin tur 2 kronor från caféägaren, om kunden stannade länge på caféet.
De flesta skulle tycka att det var ett absurt system. Men av någon anledning accepterar vi det när det gäller litteraturen. Så beskrev barnboksförfattaren Anja Gatu strömningstjänsternas affärsmodell på ett möte om ljudboksersättningarna, som Författarförbundet anordnade nyligen. Gatu upptäckte att hon fått mindre än 1(!) krona per strömmad bok från Storytel, eftersom korta böcker (som inte alltid tar kort tid att skriva) betalar mindre. Det var med ett hårt tyglat raseri hon vittnade om hur detta kändes.
Den svenska författarkåren håller på att förvandlas till kulturvärldens gig-arbetare. Samtidigt pågår en parallell process där författarna organiserar sig och förbereder sig för strid. När Gatu berättade att hon tackat nej till sitt senaste ljudboksavtal uppstod ett jubel, och flera medlemmar efterfrågade en manual för hur man drar tillbaka ljudboksrättigheter. Själv har jag också upplevt denna kränkande känsla av att betalas kaffepengar för en ljudbok som hundratals människor strömmat – man får lust att likt ett ilsket barn rycka tillbaka det fina man har gjort. Flera gånger föreslogs kollektiva aktioner. Detta skrämmer slag på strömningsföretagen eftersom hela deras affärsmodell bygger på ett stort, heltäckande utbud. I sammanhanget sitter vi författare på en oerhörd maktresurs: vi står för råvaran, arbetskraften och förädlingskedjan. Utan oss är Nextory bara en fånig app.
På mötet blev det också uppenbart att det skett en stor förändring inom Författarförbundet. Fackföreningen har under de senaste åren förvandlats från en trött liten skråförening till ett kampförbund. Det blev tydligt när vice ordförande Per Wirtén tog till orda. Han berättade om hur förbundet kämpar för att få till en norsk modell med karenstid på ljudböcker på ett år. Det är en svindlande tanke. Ljudboken skulle istället för att som idag vara en exklusiv produkt mer likna en billighetsutgåva. I praktiken skulle det innebära att Storytel och Nextory förvandlades från litteraturvärldens rövarbaroner till ett ljudbokens Pocketshop.
Att inspirationen till kampandan kommer från Norge är bara att applådera. Norge är nämligen ett betydligt finare litteraturland än Sverige, sedan lång tid tillbaka. I varje småstad finns en välsorterad bokhandel. Man odlar nya författarskap och vårdar sina stora (en Jon Fosse-festival!). Tittar man tillbaka på de senaste 30 åren har norrmännen förnyat samtidslitteraturen i mycket större utsträckning än svenskarna. Det krävs inte raketkunskap för att förstå att det hänger ihop med att man haft en bokpolitik baserad på marknadsreglering. I Norge får författarna för övrigt mer än dubbelt så mycket för varje strömmad ljudbok – av Storytel.
