Staten klumpar ihop nazister och fredliga
Petter Larsson: Ett solklart intellektuellt haveri
Statsmakten klumpar inom ramen för sin kamp mot ”våldsbejakande extremism” ihop våldsamma nazisekter och ohyggligt farliga rörelser som IS och al- Qaida med fredliga organisationer som Allt åt alla och Syndikalistiska Ungdomsförbundet.
Det intellektuella haveriet ställdes i solklar dager när företrädare för Allt åt alla kritiserade projektet på dessa sidor i går.
Men det finns ett ännu mer grundläggande principiellt problem.
Det är ju nämligen helt lagligt att hysa ”våldsbejakande” åsikter. Vare sig det handlar om att stödja amerikanska anfallskrig, önska sig ett raskrig eller vilja kasta staten över ända i revolution.
Det är agerandet som är brottsligt. Inte åsikten, inte, med få undantag, att yttra den, och inte att sluta sig samman med likasinnade.
Men det Mona Sahlins myndighet nu vill göra är att skapa en nivå mellan brottsbekämpning och det breda förebyggande arbetet med att främja demokratiska värderingar, som redan är en inbyggd del i bland annat skolan.
Helt lagliga åsikter, inte brottsmisstankar, ska nu ligga till grund för myndighetsingripanden, må vara milda sådana i form av samtal.
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har sammanfattat problemen: ”Var går gränsen för yttrandefrihet, religionsfrihet och rätten att tillhöra en politisk organisation? Vem ska bestämma var den gränsen ska dras? Och vilka ska ges rätten att ange var gränserna går för att en person inte skall anses vara i riskzonen för att hemfalla åt våldsbejakande extremism?”
Att säkerhetspolisen intresserar sig för miljöer där framtida politiska brott skulle kunna begås är en sak. Det är deras jobb.
Men nu ska också lärare, fritidsledare, socialarbetare, föreningsaktiva – alla som har kontakt med ungdomar – enrolleras i extremismbekämpningens tjänst. Under vintern har Mona Sahlin rest runt
i landet och byggt ett nätverk av dessa människor, som i praktiken är de som ska bedöma om en person kan anses ”våldsbejakande” och i så fall skrämmas upp genom att kallas till samtal.
Det öppnar inte bara för oändliga många misstag, då dessa amatörer oundvikligen kommer att förväxla vänsterrevolutionära våldsverkare med unga socialdemokrater, sverigedemokrater med våldsamma nazister och fromma koranstudenter med IS-anhängare.
Är det verkligen deras jobb? Vad gör det i så fall med förtroendet mellan dem och de ungdomar de arbetar med? Ska en lärare skvallra för polisen om en elevs – helt lagliga – åsikter? Vem pratar med en socialarbetare som nästa dag kan rapportera om misshaglig ideologi till Säpo?
Men från den berörda personalen har inte hörts ett knyst. Medan forskare, myndigheter och organisationer slaktade den utredning som ligger till grund för Sahlins uppdrag på längden och tvären, har fackförbund och branschorganisationer avstått från att yttra sig.
Det är dags nu.
Vill ni verkligen att era medlemmar ska omvandlas till Säpo:s öron och ögon?
