Domedag för mötesfriheten
INPASSET klimatprotesterna
Den 12 december förra året ringade dansk polis in hundratals klimatdemonstranter på Amagerbrogade i Köpenhamn. De ville komma åt personer som tidigare skjutit fyrverkeripjäser. Men de grep helt andra: fältbiologer, oorganiserade, Hare krishna, minderåriga. Jag såg dem själv mellan de polisbussar som ställts upp på gatan för att hindra insyn.
De fängslade fick sitta i timmar i kylan, några kissade på sig, folk svimmade eller började blöda i handlederna av polisens plastband. Sen sattes de i stålburar i en lagerlokal. Nästan ingen anklagades för brott.
”En lyckad aktion”, sa den konservative justitieministern Brian Mikkelsen, medan Socialdemokraterna ansåg att polisen ”gjorde oss alla en tjänst genom att slå ner på de här bråkstakarna”.
Nu pågår efterspelet. I onsdags avslutades den rättegång där 250 av de omhändertagna stämt polisen på skadestånd, med hänvisning till Europakonventionens mötesfrihet.
Det finns skäl att vara hoppfull. Det danska rättssystemet verkar inte ha svepts med i hetsen mot aktivisterna på samma sätt som de svenska domstolarna gjorde efter Göteborg 2001, då man flerdubblade straffen jämfört med tidigare likadana brott.
Man har redan underkänt en felaktigt genomförd husundersökning. Och i tisdags friades två aktivister som gripits ”preventivt” inför mötet. En förklaring till att domstolarna uppför sig sansat är antagligen att klimataktivisterna i stort sett aldrig slog tillbaka. Man kan se timmar av videoklipp från den stora olydnadsaktionen vid Bella Center och allt man ser är hur demonstranterna tar emot stryk.
En annan förklaring är att polismakten snabbt fick medierna emot sig. Journalisterna såg aldrig några riktiga kravaller som skulle kunna motivera övervåldet. Dessutom kördes de bort, ibland med våld.
Samhällets eliter är alltså splittrade. Det finns därför svängrum för rätten att göra sitt jobb. Och när dom faller om en tid får vi veta inte bara om några hundra oskyldiga överhuvudtaget fortfarande kan få upprättelse mot staten i det nya tuffa Europa, utan också om mötesfriheten existerar mer än på pappret.
