Journalister hatar inte kvinnor

Åsa Linderborg: Vi måste kunna diskutera Metoo

Metoomanifestation i Oslo.


Forskarna Eva Lundgren och Jenny Westerstrand menar i en replik i debatten om Metoo, att "centrala delar av den svenska journalistkåren" aktivt motarbetat all kunskap om mäns våld mot kvinnor (Svenska Dagbladet 21 jan). Deras exempel är att journalisterna för sjutton år sedan unisont kritiserade metoden i Westerstrands rapport Slagen dam.

Det är skapligt svag empiri för att hävda att medier ifrågasätter att kvinnor utnyttjas och trakasseras sexuellt. Saken är den, att även ömmande ämnen förtjänar att behandlas vederhäftigt.


Det framgår inte vad som avses med "centrala delar", men jag kan tala för Aftonbladet med sina 3,5 miljoner unika läsare varje dag.

Under flera år har Kerstin Weigl och Kristina Edblom gjort digra, prisbelönta, kartläggningar av alla kvinnor som under 2000-talet mördats av sina närstående. De har också granskat vad som händer med barnen.

För egen del initierade jag 2012 diskussionen om hot och hat på nätet, efter att jag berättat om min utsatta situation som kvinnlig opinionsbildare. Jag har, liksom även Aftonbladets ledarredaktion, efterlyst en feministisk offensiv för att höja de låga kvinnolönerna – ekonomiskt självständiga kvinnor har lättare att lämna den som slår.


Lundgren och Westerstrand hävdar vidare att journalistkåren struntat i att skildra sexuella trakasserier på arbetsplatserna. Det håller jag med om, men förutsättningen har varit att det finns vittnesmål. Den viktigaste delen av Metoo är tsunamin av berättelser som är arbetsplatsrelaterade. Jag var för övrigt en av redaktörerna för Dokumentet 2.0, som rev upp himmel och jord före jul även om det tycks ha undgått debattörerna –Aftonbladets egen vittnesbank om hur det är att vara kvinna på Sveriges största mediehus. Tyvärr publicerades den aldrig.


Aftonbladet – och alla mediehus – skulle naturligtvis ha kunnat göra mer. Sverige är världens mest jämlika land, det är därför Metoo blivit så stort just här, men nyhetsjournalistiken är en manlig business – det var ett av resultaten i Dokumentet 2.0. Därmed inte sagt, som Lundgren och Westerstrand gör gällande, att svenska journalister ”föraktar och hatar” kvinnor – jo, de använder faktiskt de orden.

Jag anar mellan raderna anklagelsen att vi som problematiserar Metoo är illojala mot systerskapet. Jag tillhör de där feministerna som aldrig riktigt har fattat vad systerskap är. Om systerskap utesluter diskussion, står jag hellre utanför den gemenskap som jag undrar om den ens existerar.


Jag vidhåller att det är skillnad på övergrepp och tölpigt eller taffligt beteende – som för övrigt även kvinnor kan göra sig skyldig till. Och det är skillnad på att vara svag i en fysisk situation och att lida brist på civilkurage för att man månar om sin karriär eller platsen i en uppburen gemenskap.

Initialt var styrkan med Metoo att det samlade högt och lågt, men nu har vi kommit till en fas där vi måste börja sortera, och diskutera vad som är maktutövning och vad som är mänsklig interaktion.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln